"Ibland liksom...

.... hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer"

dikt av Alf Henriksson

Jag har ju inte bloggat på ett tag nu.

Ibland händer det saker som får en att komma helt ur balans och just nu känns det lite osäkert om man ska kunna hitta den där balansen igen...

Nåja, det blir säkert bra med tiden, man får ta en dag i taget.

Livet går vidare och man måste ta itu med de små vardagliga "problemen" också:

I vår familj finns det ju förutom hundarna även en katt - Kina heter hon. Jag tror inte att jag har skrivit om henne tidigare. En äkta bondkatt, 10 år gammal och alldeles för tjock enligt Emil.

I lördags blev hon sjuk, kissade blod. Samantha upptäckte detta och blev förskräckt. Det blev att leta upp någon veterinär som hade öppet klockan tio på kvällen. Efter lite googlande hade hon hittat djursjukhuset i Hässleholm.

Jag ringde dit och de tyckte att, eftersom hon räknas som en "gammal" katt, så borde vi åka dit omgående. Ju fortare hon fick en undersökning och behandling, desto lättare skulle det vara att bota åkomman. De stängde i och för sig klockan tio men var beredda att stanna kvar för vår skull - bara vi var medvetna om att taxan var lite dyrare då......  Inget att fundera på, vi stuvade in oss i bilen, fem av familjens sex medlemmar hängde på...., samt Kina.

Väl där konstaterades att hon hade en infektion, hon fick en spruta med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin samt en spruta med antibiotika. Igår fick vi hämta ut ytterligare medicin som hon ska äta några dagar framöver.

Hon är redan bättre, tack och lov. Och vi kunde också konstatera att,  jaaa... taxan var betydligt högre klockan 23 en lördagskväll...... Det gör inget, bara hon blir frisk igen!

Fina Kina i "sin" soffa...

Vi passade också på att prata med veterinären om hennes vikt. Hon borde väga 3 till 4 kilo och hon väger 4,9. Inget att bry sig om tyckte de. Ingen dietmat alltså!

Samantha har en underbar film på vår lilla katt. Den ska jag visa en annan dag.

Anna-Lena

Underbara hundar.....

.... har vi!   

Idag åkte vi till skogen för lite apporteringsträning. Vi hade plockat fram lite vilt från frysen - det sista faktiskt, så nu får vi ragga fatt i nytt...

Vi la först ut ett uppletande till Essie. En ruta på cirka hundra gånger hundra. Fåglar och kaniner, totalt sex stycken lades ut.

Oj, vilken fart hon hade! Så till den milda grad att kameran inte lyckades följa med! Det hela var över på några få minuter och jag tror Essie var lite besviken när det var över.    Att hon kan hämta vilt råder det ingen tvekan om, som sagt, hon behöver få lite nya utmaningar...

Essie på väg in med måsfågeln. Som sagt - kameran hade svårt att hänga med i farten....

Näst ut var då Indra! Denna coola lilla tjej som gör det hon ska, och när hon inte ska göra något är hon så lugn!

Hon fick ett uppletande i samma ruta, men bara med fyra vilt utlagda - varför vet jag inte riktigt, hon hade fixat betydligt mer.   

Indra har hämtat in kaninen!

.... och här med allt hon plockat in.....   

Dagens skörd.... Fina ni är!!

Vi körde också ett uppletande där de fick hämta varannan. När Indra jobbade fick Essie sitta bredvid mig okopplad - inget konstigt med det. När Essie jobbade fick Indra sitta bredvid husse okopplad - inget konstigt med detta heller....

Slutligen ett par markeringar. Essie fixar ju det bra men detta är något vi ska jobba mer på med Indra. Lite problem att uppfatta nedslaget. Nåja, nedslagen blev dolda och inte såg hon kastaren så bra heller.... Som jag brukar säga: hon är inte så gammal, har framtiden för sig och så mycket kvar att lära. Tur då att hon tycker det är roligt att lära!

När vi var på väg ifrån skogen kom jag på att vi ju skulle träna stoppsignal och dirigering med Essie. Okej, bromsa in bilen och ut igen. Denna gången med dummys. Jag ville visa husse hur vi hade tränat förra helgen då han inte kunde följa med. Det gick riktigt bra! Essie har börjat fatta stoppsignalen nu. Stannar blixtsnabbt och tittar på mig för vidare instruktioner. Ja, hon hittade dummysarna i ett nafs!

Som sagt, duktiga hundar!

Imorgon väntar bruksträning med båda två. Indra får vara sist ut eftersom hon löper. Inte för att hon bryr sig men det kan ju vara en eller annan hanhund som gör det.....   

Ha det bra allihop!

Anna-Lena

Pay and Jump!    

Igår var det dags för Samantha att tävla tillsammans med Zorro!

Pay and jump på ridklubben - hoppning - 60 cm.

Samantha var väl inte helt nöjd efteråt - han vägrade ett par gånger men jag tycker ändå det är fantastiskt att se vilka framsteg detta ekipage har gjort!  Trots dessa små missöden kom de igenom banan utan några rivningar.

Åhh, vad jag älskar denna lille ponny! Hade han varit till salu hade jag nog köpt honom! Han är så charmig och gullig så man bara smälter.....   

Efter att ha rannsakat sig själv en liten stund kom Samantha på att det nog var hennes fel att han hade vägrat. Det är precis som i hundvärlden - det är aldrig hundens fel (i detta fallet hästens) utan förarens... (i detta fallet ryttarens....).

Men fy, så nervöst det är att sitta på läktaren och titta på när dottern hoppar! Kommer på mig själv med att sitta och skänkla och smacka på....!   

Innan Samantha ska in på banan..... Ber hon till högre makter.....?!   

Vackra Zorro!!   

Idag har jag och Essie varit på klubben och tränat rallylydnad. Det känns som det är en evighet sen vi tränade både lydnad och rallylydnad! Essie var rejält taggad och skötte sig fint tycker jag! Vi är ju fortfarande nybörjare på det här men hon har nog lite "träningsabstinens" för hon gjorde - mestadels - vad hon skulle med glädje. Jag var ju lite förvirrad som vanligt, och läste fel på nån skylt, vilket gjorde att Essie fick göra ett svårare moment än vad som var tänkt.....!  

Tyvärr var det några i närheten som sköt upp ett par nyårsraketer och Essie blev mycket orolig när hon hörde vinandet!    Men lyckligtvis la det sig snabbt. Kanske p g a att ingen brydde sig - inte ens matte!

En av de andra deltagarna - tillika domare i rallylydnad - filmade alla som deltog. Efteråt tittade vi på filmerna samtidigt som vi fikade. Mycket nyttigt - då ser man allt som är fel, och bra, ur ett annat perspektiv. Förhoppningsvis får jag filmen mailad till mig. Då ska även ni få se hur det gick!

Imorgon blir det lite apporteringsträning, denna gång med vilt, och på måndag är det åter dags för bruksträning. Härligt med helger! Man hinner träna så mycket då!

Ha det bra allesammans!

Anna-Lena

Gott Nytt År!!!

...önskar jag alla mina läsare! Ni är inte så många men ni är trogna!   

Nyårsafton tillbringade vi hos goda vänner. Mycket trevligt! Men vid halv tolv-tiden åkte jag och Samantha hem för att vara hos hundarna när raketerna började skjutas upp.

Essie är livrädd för raketer! Hon skakar och darrar och piper och försöker gömma sig så gott det går. Vi gjorde dock vad vi kunde för att minska skadan. Vi rullade ner alla persienner, tände alla lampor, satte på TV:n på hög volym (efter att vi hade förvissat oss om att det inte skulle visas några program som innehöll raketer - det fick bli National Geografic, djurprogram   ). Vi bäddade också till hundarna inne i en garderob, tänkte om de ville gömma sig undan.

Allt förlöpte dock bättre än väntat, tack och lov! Visst var Essie rädd men inte på långt när som hon brukar vara.   Hon blev väldigt glad när vi kom hem! Samantha gick ut i trädgården för att titta på alla raketer och ljuslyktor som skickades upp. Jag pendlade lite mellan trädgården och huset, ville ha koll på både Indra och Essie. Indra - ja, hon var totalt oberörd!!   Kanske var det därför det även gick bättre med Essie i år?! Att Indras lugn även hade en lugnande inverkan på Essie.

Nu vet jag inte vad ni tycker - men jag tyckte det var betydligt mindre raketer i år! Bra!! Det finns ju så många djur som mår så dåligt av allt vinande och tjutande. Och tänk på alla vilda djur! Där går det minsann inte att öka volymen på nån TV för att minska plågan.   Och vad värre är - alla människor som skadas av raketer! Av ren dumdristighet eller olycka. Nej, det är inte värt det.......

Själv hade vi två lyktor som vi skulle skicka upp. Dessvärre var den ena trasig och den andra vinglade iväg lite ostabilt.

Just nu när jag skriver detta, hör jag hur raketerna tjuter därute - tydligen någon som inte fick nog igår...... Förra året var det samma sak när vi gick ut med Essie i parken ett par dagar efter nyår. Men då kunde jag inte vara tyst! Gick fram till barnen (ja, bara detta är ju läskigt..... att barn håller på med sånt här...... utan vuxet sällskap.....) och talade om vänligt men bestämt att nu var nyårsafton över och att de skulle sluta upp. Och det gjorde de faktiskt!   

Ja, nu är det då nytt år. Jag undrar vad detta året har att erbjuda? Förhoppningsvis mycket hundträning och kanske även lite tävling.   

Och Indra startade 2014 med att börja löpa! Lätt att komma ihåg i alla fall! 1/1   

Gott Nytt År! önskar Anna-Lena med familj och fyrbenta.