Efter gårdagens fina resultat från Essies sida avbokade vi ju tävlingen idag.

Det kändes lite onödigt att lägga en hel dag på ytterligare en tävling i nybörjarklass i rallylydnad, nu då hon är uppflyttad till fortsättningsklass.

Istället åkte vi till Malin i Karlskrona för apporteringsträning. Detta blev Essies belöning för att hon skötte sig så fint igår. Och detta förstod ju naturligtvis Essie..... inte.... men det känns i alla fall bra för matte att kunna erbjuda henne detta.

Trots allt är det apporterande hundar vi har och vi måste absolut se till att låta hundarna göra det de faktiskt är avlade och födda till att göra.... tycker i alla fall jag...

Jag tror nämligen att man får mycket mer harmoniska och lyckliga hundar om de får utlopp för sina medfödda egenskaper och instinkter. Och dessutom ska man ju ta tillvara på dessa egenskaper.... tycker då jag, som sagt... Just när jag skriver detta känner jag mig präktig värre, jag är ju bara en glad amatör, men jag tror faktiskt att det är så.

Och för övrigt är det ju så förbaskat kul att träna apportering!!   Både för hund och förare!! Och speciellt om det går bra på träningen. Vilket det gjorde idag!

Både Essie och Indra gjorde - enligt min mening - riktigt bra ifrån sig!

Vi tränade på linjetag och markeringar, stoppsignal och dirigeringar.

Essie var först ut. Jag vet att hon har problem med dirigeringar. "Polletten" har inte ramlat ner riktigt ännu.

En dummy bakom henne, en till vänster och en till höger. Först skickades hon bakåt för att ta den dummyn, det gick bra. Men sen.... blandade hon ihop höger och vänster, trots att jag i princip låg som ett streck i luften för att visa åt rätt håll. Essie kan själv - hon behöver ingen matte som talar om för henne vilken dummy hon ska ta!! Till slut så tittade hon i alla fall på vilket håll jag visade och fixade både höger och vänster. Då slutade vi... Man ska sluta när det går som bäst!

Näst på tur Indra. Här blev jag till en början lite nervös...    Vi har varken tränat på stoppsignal eller dirigeringar med henne... Hur skulle detta gå??

Jodå, tackar som frågar, det gick alldeles utmärkt!   

Hon stannade på stoppsignalen, (varför fattar jag inte, men nu gjorde hon det.... ), hon fattade direkt kommandot "UT", hon hämtade vänster och höger apport..., i och för sig fanns bara dummy antingen åt höger eller åt vänster, men banne mig... hon är en naturbegåvning den här hunden!!!   

Lite löjlig var hon i och för sig när hon skulle gå fot, hopp och studs som vanligt men där finns en livslust som gör en grön av avund!   

ALLT detta utfördes under ihållande ösregn! Men hundarna brydde sig inte och vi var utrustade med regnkläder så det var bara att köra på....

Därefter blev det markeringar och linjetag uppe i skogen. Även detta gick riktigt bra för alla hundar, trots dolda nedslag på markeringarna. Man blir helt varm i hjärtat!   

Husse och Indra har varit ute och placerat en dummy....

"Jag ser den..., säg till när du är redo husse, så hämtar jag den.... "

Indra på väg in med dummyn....

Som sagt, ihållande ösregn - men vem bryr sig...?? Inte Indra i alla fall....   

Ungefär däär kände jag att kameran nog inte mådde så bra på att vistas utomhus i regn så några bilder på Essie blev det tyvärr inte. Men måste ändå påpeka att hon var ovanligt lugn idag, inget pipande och inget darrande när hon väntade på att bli kommenderad ut. Jag har faktiskt förlikat mig med tanken på att aldrig kunna tävla eller utöva jakt med Essie på grund av hennes "taggade" attityd. Men idag tändes återigen ett hopp... ! Kanske kanske hon börjar sansa sig.... ?!

Slutligen en underbar bild som jag egentligen "stulit" från Malins blogg.

Labrador retriever i ett nötskal:   

Anna-Lena

Idag var det åter dags för rallylydnadstävling med Essie.

Tredje tävlingen och naturligtvis hoppades vi på tredje gången gillt, dvs hon har två godkända resultat sen tidigare två tävlingar och idag ville vi bli uppflyttade till fortsättningsklass.

Essie var taggad - som vanligt, "taggad"  är numera hennes andranamn....    

Peptalk i väntan på vår tur....

Startklara.... här har Essie fått muntliga instruktioner, blivit mutad med löfte om leverpastej och även lek med boll.... Tror hon har förstått....   

Hur det gick...??

ALLDELES STRÅLANDE!!   

På väg fram till pallen för att ta emot vårt pris....

Japp...! Första placering blev det med 95 poäng! Två på andra plats, så ingen trea...

Tre tävlingar med resultaten 93, 94 och 95 poäng.    

Nu tränar vi vidare mot fortsättningsklass i rallylydnad, elitklass i lydnad och spår appelklass...

Imorgon väntar apporteringsträning hos Malin i Karlskrona. Jag hade garderat mig och bokat upp Essie på ytterligare en rallylydnadstävling imorgon - ifall hon inte skulle fixa ett godkänt resultat idag. Nu gjorde hon ju det - med råge -  så då får hon istället apportering som "belöning" för dagens fina resultat! Tror hon kommer att gilla det....   

Anna-Lena

Ralllylydnad...

En variant av lydnad som är lite lättsammare än "vanlig" tävlingslydnad.

Och med lättsammare menar jag då inte lättare utan lite mer lustfyllt och "roligare"! Här får man ju prata med hunden, visa hunden hur den ska agera och även berömma hunden hur mycket man vill, så länge man inte rör vid den eller ger den godis... Det är ju till och med så att uppmuntran av hunden belönas...

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag varit lite skeptiskt till denna form av träning - framför allt i kombination med "vanlig" lydnadsträning" - men jag har ändrat uppfattning.

Igår var jag och Essie iväg och tränade rallylydnad på klubben. Vi har ju några eldsjälar där som brinner för rallylydnad och som hade byggt en bana som var en blandning mellan nybörjare - fortsättning - avancerad.  

Vi var några få, tappra, som trotsade ösregnet och hade riktigt trevligt tillsammans, både människa och hund...! Essie behövde en runda på planen för att värma upp men därefter gick hon riktigt fint. Det märks att hon är ovan vid att det händer saker hela tiden och att det kommer nya kommandon med väldigt korta mellanrum men till slut föll även hon in i mönstret...   

Essie behöver ytterligare ett godkänt resultat i nybörjarklass för att bli uppflyttad till fortsättningsklass men efter gårdagens träning har jag goda förhoppningar om att detta kommer att gå bra!

Exempel på ett par kluriga skyltar i rallylydnadens värld.... Och tycker ni det ser lätt ut kan jag bara säga, att nej... det är det INTE! Det är inte bara hunden som ska göra rätt. Föraren ska också agera på rätt sätt, vare sig det gäller att sätta fötterna rätt eller stå rätt i förhållande till skylten, eller.... ja, listan är lång på hur mycket fel en förare kan göra...

Ikväll har vi tränat lite "vanlig" lydnad med både Indra och Essie. Även idag i hällande regn.

När det gäller Indra fokuserar vi just nu mycket på att hon ska lära sig skilja på "ligg" och "stå" under marsch. Efter senaste tävlingens fadäs där inser vi att hon inte riktigt har fattat skillnaden...

Hmmmmm......

Vi testade en ny variant....:

Just nu är jag mest orolig över att hon ska tro att hon alltid ska stå, att hon glömmer vad "ligg" under marsch betyder... men äsch, nu tar vi en sak i taget....     

Näst på tur var Essie.

Hon fick träna på den fördömda rutan...   

Söta Essie, varför kan du inte göra så här på tävling....??!!   

Därefter blev det "dumrutan"...

Det här är jag faktiskt riktigt nöjd med!    

Ja, de avslutade på topp, både Indra och Essie!

Anna-Lena

Efter Indras fina premiär i lydnadstävling så var vi snabba att anmäla henne till nästa tävling. Vi vill ju få ihop ett LP snabbt som attan så vi kan börja med lydnadsklass 2.

Eftersom det gick så bra på första tävlingen har vi lutat oss tillbaka lite grann, gäspat och rullat tummarna lite och tänkt att - det här, det går som på räls... Hon kan ju detta... 

Lite lydnadsträning har det naturligtvis blivit men idag kunde vi konstatera att mer hade behövts! All lydnadsträning är ju färskvara...

Idag bar det av till Ronneby för tävling nummer 2 för Indras del.

14 ekipage i lydnadsklass ett. Indra fick startnummer 6.

Platsliggande och tandvisning gick bra! Tur det, vi har varit lite oroliga för om förra tävlingens intermezzo, då hon blev uppjagad, hade satt några spår. Men som sagt, hon låg tryggt och fint.

Ärligt talat gick allt bra, förutom ställande under marsch. Byrackan lägger sig ner!!   Himla snöpligt! Hade hon fixat detta hade hon gått därifrån med fin-fina poäng. Nu fick vi nöja oss med 152 stycken sådana och ett 2:a pris....   

Jaja, så kan det gå! Skam den som ger sig, vi har anmält till ytterligare ett par tävlingar och nu ska här minsann tränas på "ligg" och "stå" under marsch.....  Observera gärna poängen på apporteringen! Borde inte detta vara en tio-poängare för en apportör...?!   

På hemvägen blev det naturligtvis ett väldigt analyserande av dagens tävling. Och även ett konstaterande: Ingenting är hundens fel, allt beror på föraren....

Bättre gick det för en del av våra klubbkamrater:

Här har Ursula och hennes fina tollare Mille tagit hem ett första pris och en delad förstaplacering i lydnadsklass 2. Stort grattis till er!

Och här har Ursulas dotter Sanna tagit hem ett första pris tillsammans med tollaren Alice med riktigt fin-fina poäng och en delad första placering i lydnadsklass ett. Jag antar att familjen Liljegren firar ikväll...   

För övrigt då...??

Jo, igår blev det lite "avskedsfest" för Emil som flyttar till Linköping nästa helg.  Det känns ju sådär för en mamma kan man säga.... Det är minsann inte så lätt att släppa taget om sina ungar..... Tyvärr måste man ju det förr eller senare (eller måste man det förresten......, jag kan ju alltid låsa in honom.....    )

Hela familjen samlades för att äta lite gott och sen ha lite trevligt tillsammans. Frida hade bakat en jättefin och jättegod tårta, dagen till ära!

Haha, hon är helt fantastisk på att få ihop det.... ! Tack Frida!

Efter avklarad måltid var det så dags för kubb! Anton tyckte att vi skulle dela upp lagen i "De Unga" och "De Gamla". Okej, så fick det bli!

Vet dock inte vad Frida tyckte om detta... 27 år gammal räknades hon till det "gamla laget"   

"De Unga"   

"De Gamla"   

Hur det gick...??

Jodå, vi visade att gammal är äldst! Bäst av tre, där "De Gamla" vann två!    Trots två halvblinda hönor (jag och min mamma...)    

Hundarna var också med naturligtvis. Men för deras del fick det bli passivitetsövning:

"Jobbigt att bara sitta och ligga här när det far en massa pinnar till höger och vänster. Vi kan ju hämta dem.... !"

Hoppas ni har haft en lika trevlig helg som vi har haft!

Anna-Lena

Jag tycker att man alltid ska träna lite "svårare" än vad som krävs.

Om hunden till exempel ska ligga plats i två minuter på tävling, kan man lägga den tre-fyra minuter på träning...

Om hunden ska sitta i grupp i en minut på tävling, kanske den ska sitta tre minuter med störning på träning...

Därför har vi redan nu börjat förbereda Indra inför elit-klass i lydnad.

Hon har redan fått träna på rutan...

Hon har redan fått träna platsliggning med störning...

Hon har redan lärt sig springa till en kon...

Inte nog med det: vi har lärt hundarna att springa till samma kon samtidigt!!

Ha, ha, jag skojar naturligtvis...

Bilderna är fejkade... Trots allt har vi så pass mycket lydnad på våra hundar att vi kan placera dem vid en kon och snällt be dem stå kvar där tills matte har tagit en bild...   

Men Indra har tränat på rutan... Det sitter där inte ännu, men jag är säker på att det kommer att göra det när det är dax...

Hon har tränat på sitt i grupp och platsliggning med störning. Det har gått bra, åtminstone om gruppen bara består av henne och Essie. Något annat har vi inte tränat. Jo, hon fick ju "träning" på senaste tävlingen, då hon blev uppjagad av en annan hund....

Ikväll har jag tränat lite lydnad med båda hundarna i trädgården.

Husse jobbar kväll så jag var ensam med båda men det går fint. En åt gången, när den ena jobbar får den andra sitta fint och titta på.

Indra fick börja.

Linförigheten gick strålande!

Läggande under marsch gick bra, något sakta ner som vanligt.

Ställande under marsch gick strålande!

Inkallningen - ja, detta är ju Indras paradnummer...! Snabb som sjutton och väldigt snyggt avslut!! Hon "snurrar" liksom ett halvt varv i luften vid sidan om en och därefter sätter hon sig (oftast...) perfekt!

Därefter hopp över hinder. Hon kan detta så egentligen behövs ingen överdriven träning på det men hon tycker det är så roligt! I och för sig tycker hon all lydnadsträning är roligt...   

Näst på tur Essie.

Dirigering till kon - med en annan kon ca 10 meter bredvid. Jag såg att hon fokuserade på konen vid sidan om eftersom det var den jag satte dit sist, men efter att jag riktat in henne sprang hon till rätt kon. När hon gjort rätt ett par gånger la jag ut apportbockar. Först en till höger och sen en till vänster. Därefter skickade jag henne till konen, för att sen dirigera henne till höger apport. Gick strålande!!

Nästa gång blev det vänster apport. Även detta gick galant! Tänk om det är så att hon börjar fatta detta nu...?!   

Eftersom träningen gick så bra valde jag att avsluta där. Man ska sluta när man är på topp! Lite lek med bollen innan mörkret infann sig.

Idag är jag nöjd med våra små labradorer!

Anna-Lena

Söndag kväll...

En hel helg har passerat men någon hundträning har det inte blivit.

Istället har helgen helt ägnats åt Emils stundande flytt.

I går - lördag - var det till att ställa klockan för att köra till Linköping och kolla in hans nya studentlägenhet. Han lyckades, efter idogt letande (och en hel del tur...), få tag på en etta med kök i stadsdelen Ryd. Vi hade med oss tumstock och kamera för att kunna planera möblering. Efter mycket dividerande, mätande och  diskuterande kom vi fram till att sängen nog måste stå i köket....   

Idag bar det iväg igen, då till Ikea. Efter att ha sovit på saken bestämdes det att en bäddsoffa nog var bästa alternativet. Sängen får stå kvar här hemma så han har något att sova i när han kommer hem "på besök".    

Men kan ni förstå hur mycket "pyttel" som måste till för att skapa ett hem, även om det bara är ett rum och kök? Vi fyllde ett helt släp och en hel bil och då är det ändå bara en liten del av allt som behövs....

Fikapaus på väg till Linköping...

Emils blivande hem. Här är han tillsammans med Henke som ställde upp och hämtade nycklarna på fredagen så vi kunde komma och titta i helgen.... Det tackar vi för! 

Hundarna då...?? Jo, de fick stanna hemma hos Anton och har haft det hur bra som helst. Bara slappat och vilat och solat... Promenader också naturligtvis.

Men lite träning har vi hunnit med. På kvällspromenaden tog vi med ett par dummies till ängen. Vi tränade på lite dolda markeringar, dels bakom buskar och dels över stenmurar. Essie hittade naturligtvis ett hål i stenmuren och sprang där men Indra hoppade som en gasell...!  Jag vet egentligen inte vilket som är bäst - Essie tar enklaste vägen, Indra tar närmsta vägen.  Hur som helst hittade de det som skulle hittas och kom in med det.

På hemvägen kastade vi lite dummis runt om dem som de inte fick hämta. Detta var nytt för Indra! Hon for iväg och skulle hämta men efter tillsägning fattade hon att här hämtas inget om inte husse eller matte säger så... Och sen var det bra med det! Hon fattar snabbt Indra!   

Imorgon blir det lydnadsträning på klubben. Snart är det tävling igen!

Anna-Lena

Efter noggrant och moget övervägande har vi nu tagit ett stort beslut:

Vi ska föra träningsdagböcker!

Hundträning då alltså...

Idag invigde vi dem. Lite lydnadsträning hann vi med efter jobbet.

Resultatet var av blandad valör...

Indra hade helt plötsligt fått för sig att man inte behöver sätta sig ner när man gör halt i linförighet...  Vaaa...??! Detta har ju aldrig varit ett problem med henne. Det blev till att pigga upp henne med lite inkallning och annat kul med lite fart i... Och SEN satte hon sig vid halterna!    

Därefter blev det läggande och ställande under marsch. Lååångsamt läggande - men nu har vi bestämt att inte tjata in det mer. Hon stannar direkt, hon lägger sig "bakåt" om än något långsamt. Ingen tia kanske men minst en åtta... Vi slipar på det sen...

Essie fick springa till en kon - med en annan kon ca tio meter till höger - (vis av lärdom, hon sprang ju till fel kon vid senaste tävling..  - ). Idag riktade jag in henne och då var det inga problem. Efter ett par dirigeringar till konen fortsatte vi med att därifrån dirigera henne till höger apport. Det gick så där... Hon envisas med att vilja ta mittapporten. Vi plockade bort den och då gick det bättre. Naturligtvis är inte dirigering till höger och vänster tillräckligt befäst men vi fortsätter att nöta in...

Och efter avslutad träning skrev vi i våra träningsböcker.   

Tanken är att vi då ska kunna gå tillbaka och se vad vi behöver träna på och även vilka framsteg hundarna gör. Framförallt JAG behöver detta, då jag kan deppa ihop fullständigt då Essie inte gör vad hon brukar göra.... är detta i-lands-problem eller...??   

Så här fina är hundarnas dagböcker:

Nja, egentligen är det elev-almanackor... men hundarna är också elever för närvarande....

Efter avslutad träning blev det den obligatoriska fotograferingen:

Usch vad de är trötta på detta.... !! "Matte, sluta nån gång...!!"

Trots att Indra har en stor, fin bia-bädd har hon alltid krupit upp i Essies korg så fort hon fått en chans. Efter mycket "om" och "men" har vi nu hittat en likadan till henne! Hon vill ligga ombonat i en korg med höga kanter där hon kan kura ihop sig riktigt ordentligt.

Detta gör att vi nu har en stor, fin, i princip oanvänd bia-bädd till salu, om någon är intresserad.

Fina, svarta juveler!   

Sov gott allihop!

Anna-Lena

Nu är vi just hemkomna från en weekendsemester på västkusten. Närmare bestämt Falkenberg och Ullared!

Första anhalt i fredags var alltså Falkenberg för att gå på Vallarnas Friluftsteater och titta på revy!

Roligt som vanligt naturligtvis och extra roligt är det att se allt "live"!

Vallarnas Friluftsteater är en  underbar utomhusteater som ligger precis vid Ätran. Där går änderna omkring bland publiken och tigger lite ätbart. För er som inte varit där - åk dit! Åk dit och titta och skratta er bort ett par timmar! Om man nu gillar buskis vill säga. Tack och lov gör hela vår familj det. I år var vi "fullt hus". Alla fyra ungarna var med. Extra roligt naturligtvis!

Vi konstaterade att i år var det tionde gången vi var där och konstaterade också att vi under alla de tidigare nio åren haft en fantastisk tur med vädret. Skulle det bli tionde gången gillt??

Jodå, faktiskt! Trots sena föreställningen som började 19.30 kunde vi sitta i omkring 20 gradig värme och bara njuta (och skratta....   ).

Samantha och Anton fotas tillsammans med "bevbäaen" Dag-Otto.... förlåt, Jojje Jönsson!   

Hundarna var också med naturligtvis. Dock fick de inte följa med på revy....

På lördagen blev det en sväng in i Falkenbergs centrum för lite strosande och shopping.

Här tronar minstingarna...

Här väntas det medan de andra är o shoppar...

När alla var nöjda bar det av mot Ullared. Då var det dax för lunch och eftersom vi införskaffat oss engångsgrillar, korv och korvbröd, saknades bara en rastplats. Detta var vad vi hittade:

Inget konstigt med det! Sitta på en parkering utanför en kyrka och grilla, det gör väl alla, eller....?!

Rolf kämpar på med grillen...

Här har vi "ledighetskomittén" som övervakar så Rolf sköter allt till belåtenhet....   

Och här har vi minstingarna.....

Knähund, eller....?   

Fina Essie. Förmodligen ser hon fram emot att det ska bli någon korv över.....

Tanken var att Essie och Indra skulle vara på ett närliggande hunddagis medan vi shoppade loss inne på Gekås. Essie har varit där ett par gånger innan och det har fungerat bra.

Denna gången blev det helt fel redan från början... Ovädret hängde i luften och man kunde ana att åskan var på inmarsch. Essie är livrädd för åska!

Väl framme på hunddagiset förklarade jag detta för damen där. Jag bad henne ringa oss omedelbart om det blev åska, varpå hon svarade att "det kunde vi vara säkra på, hon ville absolut inte ha några åskrädda hundar hos sig, det kunde ju "smitta av sig" på hennes hundar....." För övrigt utstrålade damen en enorm ovilja mot att ta hand om andras hundar... Orkade knappt hälsa på oss och än mindre på våra hundar... Jag fick en känsla av att hon var extremt uttråkad...

Nåväl, in med Indra i en hundgård. Inga som helst problem, den hunden är ju lycklig var hon än är. Essie är inte det - hon visste precis vad som väntade: "Okej, matte o husse ska lämna mig här, jag ska bli inlåst i hundgård och kommer de över huvud taget tillbaka...?!" Ungefär så såg hon ut.

Damen slog igen dörren till hundgården PANG! Essie började pipa och visade tydligt att där ville hon inte vara!

- Jaha ja, hon är orolig, jag ska hämta något som gör henne mindre orolig, säger damen och försvinner in.

Ut kommer hon med något slagt halsband/koppel som hon vill att jag ska hålla i. Jag tvekar.

-Såja, håll i det nu, jag håller ju i det så då dör vi ju båda två! säger hon.

Jag bara gapar, tar tag i halsbandet, damen trycker på en knapp och vips, så har jag fått en "stöt". Elller stöt var det kanske inte men en vibration. Är kärringen inte klok??!! Ska hon använda den på min hund?? Det var droppen!!

- Samantha, ta ut Indra, jag tar Essie, här ska inte våra hundar vara! Kärringen (ja nån dam var hon definitivt inte...) springer efter oss och tycker att jag är löjlig och att jag ska lyssna på vad hon säger. Aldrig i livet!

In med hundarna i bilen igen - Essie var överlycklig - och full fart mot Gekås. Samantha var rejält upprörd och vansinning på kärringen men glad att hennes mamma tagit ett så bra beslut.

Det slutade med att jag och Roger turades om att shoppa. När den ena shoppade satt den andra ute och fikade... med hundarna bredvid... Kanske inte en optimal lösning men definitivt den bästa för hundarna i rådande situation... Dessutom blev det betydligt billigare: det är inte lika roligt att gå och shoppa själv så det blev snabbtur genom varuhuset!   

Slutet gott, allting gott!

Anna-Lena