... tänkte jag visa här!

Indra ligger ju i hårdträning med "rutan" för närvarande...

Alltså, på allvar... finns det något mer hopplöst moment i lydnaden än detta...??!!

Med Essie testade vi att lära in det med alla möjliga metoder: Target i rutan, bollar bakom rutan, godis i rutan, lek och bus i rutan, ja listan kan göras lång... Nu känns det som att Essie faktiskt VET vad rutan är för något, vilket jag testade idag. Jag gick ut i trädgården och satte upp den varpå jag tog ut Essie och bad henne leta upp rutan. Det gick jättebra!   Att hon sen alltid ställer sig eller lägger sig på gränsen är något jag måste träna bort. Det känns mer säkert om hon försöker placera sig mitt i rutan.

Indra däremot.... ja, vad ska jag säga...?? Nåja, vi har precis börjat träna in detta och Rom byggdes inte på en dag. Det går framåt åtminstone! Och roligt har vi!   

  Japp! Hon har bestämt sig! Rutan går man in i från höger sida.... Hon och tävlingsdomarna lär inte vara överens i alla fall... Och sen envisas hon med att sätta sig i rutan. Fast jag har försökt förklara att man står i rutan... Nåja, det blir ett senare bekymmer...

Essie får springa till en kon först innan hon skickas in i rutan. Jaaaa, vad ska man säga om detta då ...?:

Avstånden är ju inte de rätta, det går inte i vår lilla trädgård. Sen är ju tanken att hon ska lägga sig på mitt kommando... Träningsskada tror jag...    
 

Det finns en hel del kvar att jobba på känns det som. Och det gäller båda hundarna! Men till deras försvar får jag väl ändå erkänna att det fanns förmildrande omständigheter:

-Matte tränade ensam med två hundar idag och de gjorde sitt bästa för att trigga igång varandra...

-Matte plockade fram bollen alldeles för tidigt - då är det svårt för de söta små liven att koncentrera sig på nåt annat än just bollen...

-Det började bli mörkt ute...

-Och så börjar matte FILMA mitt i alltihop! När hon ska koncentrera sig på sina fina, små arbetsvilliga jyckar!!   

Ja ja, det blir nog bra till slut. Vi filar på.

I onsdags blev det strömavbrott mitt på dagen här i Bromölla. Med mitt jobb blir jag totalt handlingsförlamad utan el och dator!! Vad gör man?? Jo, man passar på att åka till skogen med sina hundar!    Husse åker oftast till skogen med dem när han har ledig dag eller ledig förmiddag. Matte tycker det är lite väl omständligt och tar dem istället till de stora ängarna som ligger runt knuten... Men omväxling förnyar!

Indra hittade en väldigt fin skogspinne:

- Får jag ta den med mig hem....?

Nu närmar sig helgen. Och mer hundträning!

Anna-Lena

... med hundträningen igen!   

Efter välbehövlig semester - både för människa och hund - är det härligt att konstatera att:

1. Imorgon är det första mars, nu börjar våren på riktigt!

2. Kvällarna blir ljusare för varje dag som går och därmed blir det lättare att träna!

3. SOLEN lyser...! Nåja, ibland i alla fall...

I förmiddags körde vi till klubben för lite lydnads- och rallylydnadsträning.

Essie fick börja med lite rallylydnad. Det behövdes en uppvärmningsrunda innan jag kände att jag hade henne med mig på riktigt men sen gick det bra! Inget nosande idag och "åttans frestelse" gick galant! Vi slutade träna när jag kände att vi var på topp. Det här känns hoppfullt inför kommande tävlingar.

Näst på tur var Indra och husse. De filar på lydnadsklass två och idag gick det riktigt bra!   

Här måste jag stanna upp och reflektera lite: När lärde sig Indra att gå fot utan koppel (fritt följ) så himla bra....?! Varför finns här inte en massa "sneda sättande" och "luft" - som vi har haft - och har - problem med när det gäller Essie? Vad har vi gjort för skillnad med Indras träning kontra Essies?? Ärligt talat vet jag inte, jag kan inte se att vi egentligen har gjort någon skillnad. Kanske inte läge att gräva ner sig för mycket i det utan bara vara tacksam för att Indra är så himla följsam...   

Nu är ju inte allt bara rosenrött heller... Det finns moment som måste slipas på betydligt mer, bland annat "rutan" som inte sitter där ännu. Men det känns som Indras pollett ska ramla ner när som helst. Ett annat moment som faktiskt borde vara Indras paradnummer är apporteringen... Här kastar hon sig ut för att hämta trä-apporten, smäller till den med tassen så den far iväg ytterligare ett par meter och sen kommer hon in med den...   Mycket poängavdrag blir det... man får inte leka med apporten...

Trots dessa brister känner vi att det nog är dax att anmäla henne till någon tävling senare i vår eller tidig sommar. Har man ett mål framför sig så tror jag att träningen blir effektivare också. Man har liksom inget val....

Klubbkompisarna Carina och Vazz slipar på momenten i lydnadsklass tre. Här är det "inkallande med ställande" som tränas:

Carina vill få till ett snabbt ställande och då är det bra med en boll... Lena är beredd att kasta... 

Essie, Indra och Viggo agerar publik och samtidigt blev det ett spontant "sittande i grupp" vilket alla fixade till full belåtenhet - speciellt som de fick sitta där länge...   

Väl hemma igen gick jag ut i trädgården och tränade ytterligare lite "rutan" med Indra. Som sagt; det sitter där inte riktigt ännu men snart så...

Våra hundar älskar verkligen att träna! När jag var nöjd med dagens övningar gick jag in men hundarna ville träna mer. Efter en stund tittade jag ut:

" - Vi sitter i rutan, matte... Kan vi få bollen nu...??"

Nej, ingen arrangerad bild denna gången. De satt faktiskt där!    Underbara hundar!!

Imorgon blir det förhoppningsvis lite mer träning. Lydnad på förmiddagen och har vi tur hinner vi med lite apportering på eftermiddagen.

Nu väntar en mysig kväll framför TV:n.

Anna-Lena

... nu vet jag hur det känns...

Nyss hemkommen efter två veckor i Thailand kan jag bara konstatera - borta bra men hemma bäst!

Missförstå mig inte nu för all del, vi har haft fantastiska veckor med mycket värme, sol och bad men visst är det skönt att komma hem igen. Medans många av de andra i gänget som reste våndades och hade lite ångest inför att komma hem till kalla Sverige igen, insåg jag att jag trivs alldeles utmärkt med min vardag i kalla Sverige och hade definitivt inga problem att stiga på planet och styra kosan hemåt igen... Speciellt som jag saknade våra små vovvar något alldeles förskräckligt där borta...!!   

Djurlivet i Thailand är ju något alldeles extra jämfört med Sverige: ödlor på hotellrummet, apor på balkongen, elefanter på gatorna och MÖSS bakom kylskåpet!!   

En natt vaknade jag av ett litet "tassande" ljud och när jag fått liv i Roger och tänt lampan upptäckte vi den lilla rackaren som hade varit uppe på skrivbordet och stulit ett litet sockerpaket. Jag vet inte vem som blev mest rädd;  jag eller musen men i brådrasket tappade han sockerpaketet, pinnade bakom kylskåpet igen, medans jag stod i min fulla längd rakt upp i sängen och vrålade och Roger stod i full beredskap med en flaska i högsta hugg och försökte träffa den stackaren... Det måste ha varit en syn för gudarna...   

Hotellpersonalen skrattade gott åt oss dagen efter när vi försökte förklara att vi hade en oinbjuden gäst på vårt rum... Man kunde riktigt se deras tankar: Korkade turister!  De gjorde väl vad de kunde för att stänga honom ute och faktum är att vi såg inte till honom något mer... Men vi hörde honom...!!

Och så var det ju då aporna!

Innan vi bokade hotellrum läste vi lite omdömen och visst - där fanns ju lite negativa sådana, framför allt om aporna på balkongerna... Men att de var SÅ närgångna trodde vi ju inte! Efter en dag på stranden tyckte jag det var mysigt att sätta mig på balkongen med ett glas vin, lite snacks och en bra bok. Djupt försjunken i densamma varken såg eller hörde jag något förrän Samantha kom springande ut till mig:

- MAMMA...!! Apa!!!

Den rackaren snodde helt sonika min chipsburk - mitt framför ögonen på mig!   Inte det minsta rädd heller! När burken var tom klättrade han in på balkongen bredvid där Samantha, Anton och Frida bodde och snodde en Coca Cola burk där det fanns några droppar kvar! Snacka om ohyfsad apa!!   

Gulligt....!? Nähä... Jag var livrädd....!!   Naturligtvis är det "snälla" turister som matat aporna (trots STORA skyltar som uppmanar att inte göra det) som fått dem att bli så här närgångna och tjuvaktiga...

Det här tåget bestämde vi oss snabbt för att inte haka på... Elefanter är vilda djur som ska få förbli vilda... När de inte bär omkring på korkade turister står de uppbundna med tjocka länkar runt benen och kämpar för att komma loss... NEJ TACK!  

På bilden framgår inte hur STOR den här spindeln faktiskt var...! Giftig var den säkert också... Fast jag vet inte egentligen men någonstans har jag läst att alla spindlar faktiskt är giftiga - mer eller mindre... Hur som helst - man vill ju inte att de klättrar på en precis...

Det mest beklämmande i det thailändska djurriket tyckte jag ändå att alla till synes herrelösa och hemlösa hundar var! De fanns överallt! På gator och torg, stränder och restauranger. Nån sa att i Thailand anses hunden vara ett skadedjur...   

Den här stackaren hade sin tillflyktsort på vår veranda i huset där vi bodde andra veckan. De som bodde där innan oss hade köpt hundmat och matat den och vi fortsatte naturligtvis med det. För som Samantha sa:

- Den ska i alla fall inte behöva dö av hunger...

Den här lilla stackaren hoppade på tre ben eftersom det fjärde verkade vara helt brutet och obrukbart, den hade skabb och sår över hela kroppen och ögonen var helt inflammerade. Samantha tyckte vi skulle uppsöka veterinär och avliva den, vilket naturligtvis inte gick att genomföra. Var fanns det någon veterinär? Och tänk om det faktiskt fanns en ägare till hunden! Dessutom var den skygg och ville bara vara ifred. Efter ett par dagar var den puts väck. Kanske den gick undan och bara dog någonstans... Mycket sorgligt och definitivt ett smolk i vår turist-bägare...

Men vi träffade även på hundar som levde i all välmåga!

De här båda valparna höll till på stranden där deras husse hade en restaurang. Här sitter de och tigger medans vi äter lunch... Och naturligtvis kunde vi inte låta bli att slänga till dem lite gotte!    

"Tror jag måste ta igen mig lite..."   

Under vår semester har även Essie och Indra levt i all välmåga! De har vait på "kollo" hos Malin och hennes familj, och då vet vi att de har det bra! Riktigt bra faktiskt och det känns så tryggt! Egentligen borde de varit med oss och fått se med egna ögon hur bra de faktiskt har det jämfört med så många andra hundar i världen. Men de skulle ju givetvis inte förstå det, och för oss är det ju så självklart att vi tar hand om våra husdjur på bästa sätt. Precis som det ska vara!

Idag blev det skogspromenad med husse på förmiddagen och i eftermiddag blev det en tur till ängarna med matte:

Vill ni se hur bra våra hundar har haft det på kollo, kan jag rekommendera att ni går in på Malins blogg och läser:

www.oljersjo-kennel.bloggplatsen.se

Nu närmar sig våren med stormsteg och nu väntar mycket hundträning och förhoppningsvis lite tävlingar i form av lydnad, rallylydnad och working test!

Anna-Lena

Idag for jag till veterinären med Indra eftersom hältan fanns kvar.

Efter att han konstaterat att det var vänster framben som spökade, samt att hon för inte så länge sen röntgade armbågarna utan anmärkning, trodde han på en stukning, sträckning och/eller nån liten blödning.

Han kände och klämde på hennes ben utan att hon reagerade och utan att han kunde känna något onormalt.

Inget allvarligt alltså (tack och lov...). Han tyckte dock att hon kunde få inflammationshämmande och smärtstillande medicin i tio dagar.

Och han ville definitivt inte sjukskriva henne! Hon ska göra precis allt hon brukar göra, ingen vila och stillhet här inte! Det gillade Indra att höra!!  

Alltså blir det apporteringsträning i helgen som planerat!   

Ha en fortsatt bra kväll!

Anna-Lena

Efter söndagens lite snöpliga lydnadsträning i snöslaskt bar det idag av till Sölvesborgs Brukshundklubb för lite träning.

Halta Lotta (det vill säga Indra) fick stanna hemma och vila benet.... Inte helt populärt naturligtvis, men matte stod på sig:

- Indra, det är för din egen skull...   

Väl på plats blev det sittande i grupp, dold platsliggning samt lite av varje.

I platsen var Essie lite orolig, flyttade rumpan lite och var obekväm... Det var ju ett tag sen vi gjorde en plats nu men det bör ju inte spela nån roll. Kan ju bero på det kalla underlaget; cirka ett centimeters snötäcke... Hon gillar inte att ligga i kylan. Det kan också bero på att det låg - för henne - helt nya hundar bredvid...  Det kan också bero på att hon var rejält taggad idag, vilket i och för sig är trevligt i lydnadssammanhang...   

När jag sände henne till konen stannade hon halvvägs och vände sig mot mig och liksom: "Ja, o nu då...??!"

Ja ja, hur som helst kan konstateras att hon är långt ifrån nån start i lydnadsklass elit.... Men vi kämpar på...   

Jag fick ett tips av en av de andra som tränade idag, att jag skulle lära henne att "gå runt". Helt enkelt gå runt ett föremål - en stol, ett hopphinder, en pall, en kon... eller något annat.

Med hjälp av godis "leder" man runt hunden.

Ja men hallå! tänker jag då... Jag har en labrador... hon kommer inte ens att veta vad hon gör, hon följer bara godiset!

Trodde jag!

Efter att ha testat att "leda" runt henne några gånger var det bara att vänta och se om hon fattat. Och vips...! så hade jag en hund som funderade, tänkte och insåg att "det är nåt matte vill jag ska göra innan jag får godbiten..."

Jag väntade ut henne tills hon till slut rundade hindret (i detta fallet) och därefter kom belöningen!   

Ett litet kommande på det (gå runt) och lyckan är total!   

Och då tänker vän av ordning:

- Vad har man för nytta av detta, då...??

Jo, jag kan förhoppningsvis med tiden få hundarna att inte bara springa till en kon, utan runda den, och därefter få stopp på dem (jo de kan stoppsignal, åtminstone i lydnadssammanhang...) och sen kan jag skicka dem dit jag vill. Visst låter det enkelt...??    Ha ha, vi får se, men roligt är det att lära in nya saker, både för hundarna och för mig. Går det dessutom bra är det ännu roligare!

  Väl hemma kunde jag ju inte sluta träna...

Och som den idiot till matte jag är, måste jag ju även träna med stackars Indra - trots att hon haltar... Fy fasiken, vilken dålig matte jag är...    Men faktum är att hon vill ju så gärna va med! Hon vill inte sitta passiv och titta på allt det roliga. Den här hunden är gjord för att att jobba!

Det tog nog... tio minuter, sen hade även hon fattat galoppen!

Nu ska jag utöka avståndet till det som ska gås runt. Och sen finns det säkert många tillfällen man kan ha nytta av detta!

För övrigt kan jag meddela att vårt Internet lever sitt eget lilla liv:

Anton spelar spel på sin dator på övervåningen, jag sitter vid datorn på nedervåningen och laddar upp filmer och bilder till bloggen... Ingen bra kombination. Åtminstone inte för Anton. Hans "hjältar" dör hela tiden då vårt internet laggar... Jag har lovat sååå många gånger att meddela honom när jag ska ladda upp bilder, men glömmer... Nu har jag blivit tvungen att påminna mig själv:

En liten påminnelse på datorn! Nu måtte det väl tusan om jag inte ska komma ihåg!!

I morgon blir det veterinärbesök för Indra. Nu måste vi reda ut vad problemet med hennes vänsterben är!   


Anna-Lena

... eller rättare sagt, Halta Indra...   

Vi vet inte riktigt vad hon har hittat på men nu har Indra haltat ett par dagar... Vänster framben...

Idag är det bättre, hon markerar bara lite men vi har bestämt att hon ska vila.

Indra gillar inte att vila....   

Indra vill leka, busa, springa, träna....   

Det är inte roligt att ta på Essie halsband och koppel när Indra svissar runt ens ben, viftandes på svansen och vill SÅÅ gärna också få på sig halsband och koppel och följa med. Hon liksom:

- Hej, hej där, glöm inte mig!!   

 Hur mycket man än vill förklara att "Det är för din egen skull..." så känner man sig som en elak tant! Och jag lovar.... jag kan se tårarna i Indras ögon när hon blir lämnad ensam kvar hemma....

.... eller, tårar och tårar, det kanske var liite överdrivet, men glad blir hon inte!   

Nåväl. Om det inte har blivit värre med hältan imorgon får hon gå en kopplad promenad i alla fall. Har det blivit värre får vi åka till veterinären och ta reda på vad som står på.

Essie, däremot,  tycker nog det är rätt så mysigt att få ha matte  lite för sig själv på promenaderna.

Vi började ju föra lite "träningsdagbok" i slutet på förra året. Det har väl inte gått så bra precis (kanske mest beroende på avsaknaden av träning...) men jag fick en jättefin julklapp av min goa Samantha som vi nu har börjat använda:

Här noterar vi allt som har med hundarna att göra: Träning, tävling, motion, kloklippning, hältor... ja allt....! Till och med temperatur (inte hundarnas då, utan utomhus...   ) och väder...

Ha en fortsatt trevlig vecka!

Anna-Lena

  Idag hade jag bestämt mig för att ta med hundarna till klubben i Olofström och träna lite lydnad.

Det är ett bra tag sen nu vi tränade detta på allvar och vi vill så gärna komma vidare, Indra ska starta lydnadsklass 2 och jag hoppas, hoppas att Essie nån dag blir svensk lydnadschampion!   

Sagt och gjort! Husse jobbade idag så det var jag som fick pallra in hundarna i bilen tillsammans med träningsmaterial såsom "rutan", apportbockar, vittringspinnar, koner med mera....

Väl på plats kunde jag snabbt konstatera att det var betydligt mer snö där än hemma i Bromölla....

Essie först ut...

Nu är det ju så att hon är lite "fin i kanten"... Speciellt när det gäller lydnadsträning...   

Det här med att sitta och ligga i snön är inget för henne. Så det fick bli lite träning på fria följet. Det går ju aldrig att träna för mycket på. Det gick inget vidare faktiskt... Och att det under snön var slaskigt och lerigt gjorde inte saken bättre. Insåg att vädret idag inte var det ultimata att träna lydnad i...

Skit samma då, ut med Indra och hon fick träna lite på hoppet som ingår i lydnadsklass 2. Detta moment sitter fint nu, så där tyckte jag inte det var någon vits att fortsätta älta. Och att plocka fram "rutan" i detta slasket kändes inte så lockande...

Det fick bli lite kast med bollen istället! Till hundarnas stora förtjusning!!   

Indra försöker knycka bollen från Essie. Och fast Essie morrar lite, har hon inget emot lite lek...

Därefter packade jag in hundarna i bilen igen och körde till min mamma för en god fika.

Och då såg det ut så här:

I Edenryd var det faktiskt lite vår i luften och inte en snöflinga så långt ögat kunde nå.... Konstigt, det är bara ett par mil från klubben....

Och då undrar ni kanske:

-Varför inte passa på att träna lite lydnad här??

Nja... då hade ju luften liksom gått ur en lite grann.... Dessutom serverades det kaffe och semlor här, och det vill man ju inte missa!   

Anna-Lena

Vår familjs hundliv började för ca fyra och ett halvt år sen.

Det var då vi hämtade hem en supersöt liten labradorvalp vid namn Öljersjös Estanzia.

Och det var då vi började lära oss om vad hundar faktiskt behöver:

Tid, mat, motion, träning, omvårdnad och så vidare...

Och i "omvårdnadsbiten" ingår ju klo-klippning...

Det här med kloklippning var ju inte så lätt som vi trodde... Essie gillade inte alls klotången om man säger så...

Efter ett par tappra försök insåg vi att,  nej.... det här fixade vi inte... En liten valp som snurrade rundor, ville leka, ryckte undan varje liten tass när vi närmade oss med klotången... Tramsade väldigt mycket, men hon var ju så söööt....       

Nåväl....

Efter nån månad med vår nya, sockersöta valp åkte vi på semester till Öland och på vägen hem därifrån stannade vi till hos Malin för att få lite råd och tips angående det här med att klippa klorna.

Och Essie testade naturligtvis att vara lika "sockersöt" och "ljuvlig" som hon var hemma hos oss när hon skulle klippa sina klor... Men här funkade det inte lika bra.   

Vi insåg snart att det finns inga genvägar, inget utrymme för att spela "snäll", inget utrymme för att övertala Essie att "det här är för dítt eget bästa"...  Och inget utrymme för Essie att visa "jag är ju så sööööt, jag vill bara leka...!"   

Så! Nu ska vi klippa klorna, punkt!!!

Kanske lite tufft, men... antingen bråkar man med sin hund i evigheter eller så gör man det bara.... Vet inte om det är rätt eller fel men nästa "sockersöta" och "ljuvliga" valp vi skaffade har lärt sig det från början. Hon gillar när klotången åker fram, då vankas det korv!   

  Den här lilla hunden har inga problem med att klippa sina klor... Förutom att det kittlar så väldigt....   

Även Essie har lärt sig med tiden: Gilla läget...   


 

Det finns ingen enkel väg, bara att få dem att Gilla Läget!    Snabbt och lätt och sen vankas det KORV!

Anna-Lena