... nu vet jag hur det känns...

Nyss hemkommen efter två veckor i Thailand kan jag bara konstatera - borta bra men hemma bäst!

Missförstå mig inte nu för all del, vi har haft fantastiska veckor med mycket värme, sol och bad men visst är det skönt att komma hem igen. Medans många av de andra i gänget som reste våndades och hade lite ångest inför att komma hem till kalla Sverige igen, insåg jag att jag trivs alldeles utmärkt med min vardag i kalla Sverige och hade definitivt inga problem att stiga på planet och styra kosan hemåt igen... Speciellt som jag saknade våra små vovvar något alldeles förskräckligt där borta...!!   

Djurlivet i Thailand är ju något alldeles extra jämfört med Sverige: ödlor på hotellrummet, apor på balkongen, elefanter på gatorna och MÖSS bakom kylskåpet!!   

En natt vaknade jag av ett litet "tassande" ljud och när jag fått liv i Roger och tänt lampan upptäckte vi den lilla rackaren som hade varit uppe på skrivbordet och stulit ett litet sockerpaket. Jag vet inte vem som blev mest rädd;  jag eller musen men i brådrasket tappade han sockerpaketet, pinnade bakom kylskåpet igen, medans jag stod i min fulla längd rakt upp i sängen och vrålade och Roger stod i full beredskap med en flaska i högsta hugg och försökte träffa den stackaren... Det måste ha varit en syn för gudarna...   

Hotellpersonalen skrattade gott åt oss dagen efter när vi försökte förklara att vi hade en oinbjuden gäst på vårt rum... Man kunde riktigt se deras tankar: Korkade turister!  De gjorde väl vad de kunde för att stänga honom ute och faktum är att vi såg inte till honom något mer... Men vi hörde honom...!!

Och så var det ju då aporna!

Innan vi bokade hotellrum läste vi lite omdömen och visst - där fanns ju lite negativa sådana, framför allt om aporna på balkongerna... Men att de var SÅ närgångna trodde vi ju inte! Efter en dag på stranden tyckte jag det var mysigt att sätta mig på balkongen med ett glas vin, lite snacks och en bra bok. Djupt försjunken i densamma varken såg eller hörde jag något förrän Samantha kom springande ut till mig:

- MAMMA...!! Apa!!!

Den rackaren snodde helt sonika min chipsburk - mitt framför ögonen på mig!   Inte det minsta rädd heller! När burken var tom klättrade han in på balkongen bredvid där Samantha, Anton och Frida bodde och snodde en Coca Cola burk där det fanns några droppar kvar! Snacka om ohyfsad apa!!   

Gulligt....!? Nähä... Jag var livrädd....!!   Naturligtvis är det "snälla" turister som matat aporna (trots STORA skyltar som uppmanar att inte göra det) som fått dem att bli så här närgångna och tjuvaktiga...

Det här tåget bestämde vi oss snabbt för att inte haka på... Elefanter är vilda djur som ska få förbli vilda... När de inte bär omkring på korkade turister står de uppbundna med tjocka länkar runt benen och kämpar för att komma loss... NEJ TACK!  

På bilden framgår inte hur STOR den här spindeln faktiskt var...! Giftig var den säkert också... Fast jag vet inte egentligen men någonstans har jag läst att alla spindlar faktiskt är giftiga - mer eller mindre... Hur som helst - man vill ju inte att de klättrar på en precis...

Det mest beklämmande i det thailändska djurriket tyckte jag ändå att alla till synes herrelösa och hemlösa hundar var! De fanns överallt! På gator och torg, stränder och restauranger. Nån sa att i Thailand anses hunden vara ett skadedjur...   

Den här stackaren hade sin tillflyktsort på vår veranda i huset där vi bodde andra veckan. De som bodde där innan oss hade köpt hundmat och matat den och vi fortsatte naturligtvis med det. För som Samantha sa:

- Den ska i alla fall inte behöva dö av hunger...

Den här lilla stackaren hoppade på tre ben eftersom det fjärde verkade vara helt brutet och obrukbart, den hade skabb och sår över hela kroppen och ögonen var helt inflammerade. Samantha tyckte vi skulle uppsöka veterinär och avliva den, vilket naturligtvis inte gick att genomföra. Var fanns det någon veterinär? Och tänk om det faktiskt fanns en ägare till hunden! Dessutom var den skygg och ville bara vara ifred. Efter ett par dagar var den puts väck. Kanske den gick undan och bara dog någonstans... Mycket sorgligt och definitivt ett smolk i vår turist-bägare...

Men vi träffade även på hundar som levde i all välmåga!

De här båda valparna höll till på stranden där deras husse hade en restaurang. Här sitter de och tigger medans vi äter lunch... Och naturligtvis kunde vi inte låta bli att slänga till dem lite gotte!    

"Tror jag måste ta igen mig lite..."   

Under vår semester har även Essie och Indra levt i all välmåga! De har vait på "kollo" hos Malin och hennes familj, och då vet vi att de har det bra! Riktigt bra faktiskt och det känns så tryggt! Egentligen borde de varit med oss och fått se med egna ögon hur bra de faktiskt har det jämfört med så många andra hundar i världen. Men de skulle ju givetvis inte förstå det, och för oss är det ju så självklart att vi tar hand om våra husdjur på bästa sätt. Precis som det ska vara!

Idag blev det skogspromenad med husse på förmiddagen och i eftermiddag blev det en tur till ängarna med matte:

Vill ni se hur bra våra hundar har haft det på kollo, kan jag rekommendera att ni går in på Malins blogg och läser:

www.oljersjo-kennel.bloggplatsen.se

Nu närmar sig våren med stormsteg och nu väntar mycket hundträning och förhoppningsvis lite tävlingar i form av lydnad, rallylydnad och working test!

Anna-Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu bestämt mig för att lägga ner bloggen...      Jag har bloggat lite drygt ett par år nu om våra hundar och vår hundträning och det har varit jätteroligt men jag känner att tiden inte räcker till riktigt... Vill inte att bloggandet ska...

... ja, nu faller mörkret snabbt på kvällarna - eller snarare på eftermiddagen skulle jag vilja säga...      Värre ska det ju bli så det är bäst att njuta av de få timmars dagsljus som fortfarande finns.   Men visst blir det lite besvärligare...

... lite har skrivits här...      Men det är kanske just därför... Det händer så mycket hela tiden så det blir inte mycket tid över för att skriva. Men jag tänkte faktiskt att det skulle bli ändring på det från och med nu!   Först och främst ...

... av Sotis.   Sotis var min mammas katt som idag - 15 år gammal -  fick somna in.     Fina, söta Sotis...           Trots att det är ett svårt beslut att ta, tycker jag att man som djurägare är skyldig sitt husdjur att låta den få de...

... som Sickan sa....      Eller rättare sagt - VI har en plan!   Efter kvällens lydnadspass har vi faktiskt lagt upp en träningsplan, framför allt för Indra.   All lydnadsträning är färskvara och när det gäller Indra har vi sett det extr...