.... när inte allt går som på räls...    

Tyvärr är detta inte en egenskap som jag besitter...   

För att börja från början:

Idag var det jaktträning hos Malin i Karlskrona. Det var ett tag sen vi hade möjlighet att vara med på detta så vi såg fram emot det mycket och förväntan var stor. Åtta hundar och lika många människor hade mött upp.

Väl på plats blev det markeringar för de yngre hundarna. Jag passade på att köra stoppsignal och dirigeringar med Essie för att få av henne den värsta överskottsenergin. Jag gick ut med henne under fotgående och kastade två dummiesar - en åt höger och en åt vänster. Därefter fortsatte vi rakt fram en bit för att sen göra helt om och gå tillbaka en bit innan jag blåser stoppsignal. Därefter inkallning - för att på nytt blåsa stoppignal och dirigera henne till höger eller vänster dummy. Det gick bra! Den här övningen börjar sitta så pass bra nu att hon bara väntar på min stoppsignal och börjar faktiskt sakta av innan signalen. Då gäller det att "lura" henne lite genom att hon får genomföra en "vanlig" inkallning utan stopp. Hon tänker för mycket själv, den hunden.....   

Nåja, jag har ju också märkt att även i lydnadsträningen börjar dirigeringen sitta mer och mer. Tack för det Essie!

Enligt husse hade Indras markeringar gått bra. Naturligtvis.... Indra går från klarhet till klarhet... med andra ord tycker vi hon är riktigt duktig, och som Malin sa idag: - Nu behöver hon få lite svårare uppgifter....     

Därefter blev det linjetag med Essie och hennes syrra Forza. Dessutom mer träning på stoppsignal och dirigering upp i skogen för att hämta en dummy. Denna dummy (eller dessa dummies, för där låg tre stycken) visste inte Essie om men hon fixade även detta till full belåtenhet!

Men sen....... blev det platt fall för Essie!

Markering över ett dike... Essie sprang ut, rakt fram och mot dummyn utan att hitta den! Nytt försök - samma sak! Nytt försök igen - samma sak! Först på fjärde försöket hittade hon dummyn och då var matte rejält orolig för hennes förmåga som apportör och ärligt talat undrade jag vad sjutton det var frågan om!! Essie brukar inte ha några problem med markeringar....

Indra - ja, hon klarade naturligtvis sin markering med  bravur...Rakt ut, rakt in och fin avlämning till husse.   

På tal om fina avlämningar: Jag försöker få Essie att lämna apporten framifrån. Lättare sagt än gjort! Jag tror hon är lite "skadad" av lydnadsträningen eftersom hon helst vill springa runt till fotposition. Idag var inget undantag. Hur jag än försökte hejda hennes framfart lyckades hon snirkla runt mig för att sätta sig "fot". Till slut kände jag mig som en fågelskrämma som flaxade hej vilt med armar och ben för att få henne att stanna framför mig.... Phuust....! Frustrerad som bara den och ärligt talat riktigt förbannad slutade det hela med att Essie spottade ut dummyn vid sidan om mig istället... ungefär som att hon sa:

- Matte, jag fattar inte vad du menar, men varsågod, här är den, plocka upp den själv då, du som är så himla duktig!!!

Åhhhh!!!!    Då blev jag ännu mer förbannad!!   Och just då kom dessutom ösregnet!!   Och redan innan ösregnet var jag dyngsur om fötterna.....!!  Ja fy fasiken, frimärkssamling låter mer och mer frestande.... !

Och lilla Indra fortsatte att utföra sina övningar helt perfekt.......   

Suck, pust, stön....

Neej, så farligt är det trots allt inte... Världsliga ting och dessutom är det samma hund man har med sig hem som när man körde hemifrån. Man får sätta allt i proportion till vad det gäller. Det här är typiska i-landsproblem...

Men nu ska här banne mig tränas! Avlämningar, markeringar, dirigeringar, ja, you name it!

Essie på väg in efter en markering...

Ett stycke fokuserat Essie.....

Essie efter utförda linjetag.... där hon inte sprang riktigt som jag visade och önskade....   

Husse och Indra väntar på sin tur.... här regnar det rejält vill jag lova....

Kristina, Maria och Forza i bakgrunden.

Här tränar Mats och Troja passivitet - Malin kastar dummiesar runt Troja som hon inte får hämta.... men hon vet precis var de ramlar...   

Lite mer har vi hunnit med på träningsfronten:

Just nu tränar vi mycket "rutan" med Indra. Det går framåt - naturligtvis - Indra lyssnar mycket på sin husse och matte och älskar att träna!

Lilla hjärtat, du ska inte sitta i rutan...

Såja... liite på gränsen men fullt godkänt!   

Slutligen:

Knähunden:

Denna gången är det Essie som har hamnat i lillmattes knä. Är det därför Indra ser så sur ut...?!

Ha det bra allihop!

Anna-Lena