... ja, så tror jag de kände det idag!   

Igår kväll plockade vi fram lite vilt ur frysen och idag bar det av till ängarna för lite apportering.

Trodde kanske de skulle vara lite trötta efter gårdagens springande i branta backar, men icke! Går det över huvud taget att få en jaktlabbe trött? Det verkar som de har en aldrig sinande källa av energi, alltid pigga på att jobba!

Idag hade vi bestämt oss för lite skott också, så apportkastaren fick följa med. Vi mötte även upp Lena och Viggo.

Vi började med ett uppletande då vi sköt ett par skott på väg till området där det vilda låg.

Hmmm.... Indra sprätte till som bara den när skotten gick av.....

Hundarna fick hämta växelvis. Essie fick vänta till siste man eftersom hon var så extremt taggad och jag behövde få henne att lugna ner sig först. Kan påpeka att idag var hon värre än nånsin med sitt pipande och stimmiga attityd...Lena föreslog att jag skulle lägga henne ner så fort hon inte ska jobba. Ska testa detta i fortsättningen och då se om hon kan förstå att när man ligger ner är det passivitet som gäller.... Och inte förrän hon har lugnat sig och är tyst får hon hämta. Jag har ju insett att det inte hjälper att röja med henne i alla fall, allt blir bara värre om även jag blir stressad... Tror inte ens hon är medveten om att hon piper... Hämta vilt och dummy kan hon, och det med en rasande fart. Dessutom gjorde hon fina avlämningar framifrån idag. Men det räcker ju inte!! Jag får väl bara inse att jag har fått en taggad och pipig hund och något jaktprov eller verklig jakt inte är aktuellt för vår del... Men det är ju så mycket annat man kan göra med sin hund.

Indra däremot.....

Hon gjorde ett mycket fint uppletande. Området var stort men hon hade inga problem att gå långt ut och hämtade in både kanin och kråka. Hon fick äran att hämta in den sista fågeln. Där hade hon lite problem, vinden lurade henne och kråkan var väl gömd i ett rissnår men hon gav sig inte förrän hon hade hittat den....

Indra på väg in med kaninen...

... och här kommer hon med anden....

Viggo har hämtat en kråka....

Essie....

Vi fortsatte med markeringar, både dolda och synliga. Viggo och Essie fick dubbelmarkeringar, Indra två enkelmarkeringar. Viggo hade först väldigt stort intresse för skytten och missade att ha koll på var viltet for i backen men till slut förstod han nog att då blir det problem... Han slutade med flaggan i topp och så även Essie.

Indra - som fortsatte att studsa till när skotten brann av (och som gör mig lite orolig...) - gjorde därefter ett fantastiskt fint jobb genom att gå rakt ut, rakt på nedslagsplatsen och sen rakt in till husse igen. Nedslaget var dolt och det var långa avstånd men trots detta visste hon exakt var de låg! Snyggt!! Det är inte längesen jag kände att just markeringar var Indras svaga punkt. Så är inte fallet längre.... Som sagt, snyggt!

Vi avslutade med markeringar över stenmur. Inga problem för någon av hundarna. Här behövs nog lite svårare uppgifter tror jag....   

Sammanfattning då:

Essie måste träna mycket på passivitet - igen.... Fina avlämningar dock...

Indra måste fatta att skotten inte är någon fiende.... Därefter kanske det kan bli aktuellt med ett jaktprov eller ett working test.

Viggo måste lära sig att skytten är.... ja, just en skytt och här ramlar inget ner...

Att alla kan hämta hem vilt är det dock ingen tvekan om. Om det sen är skator, kråkor, kajor, kaninen eller änder... Allt ska in och ingen av dem är det minsta kräsna...

Indra   Essie    Viggo

Ha det bra!

Anna-Lena

 

johanna

4 januari 2015 21:48

vad roligt för dem :)

http://wildshenanigans.wordpress.com

Anna-Lena

5 januari 2015 10:22

Ja, apportera är det bästa de vet... förutom mat då, de är ju trots allt labradorer... :)

Anna-Lena

 

Malin

5 januari 2015 07:24

Hej på er!
Klart det var som julafton för tjejerna!!😉 Alla vet vi hur barn är på julafton som inträffar en gång om året...Sliter upp paketen och är helt uppskruvade... Nu vet jag att ni tränar jakt mer än en gång per år😉 men ju mer dom får träna jakt desto mer lugnare blir dom!😊 Glöm inte passivitetsträningen med skott!
Kraaam Malin

Anna-Lena

5 januari 2015 10:18

Hej hej!

Ja, det är nog nån månad sen vi tränade med vilt så det var nog lite nykommet för dem... :)

Kraam

 

sys

5 januari 2015 23:57

Ni är i full gång igen...ser härligt ut! Har messat dig om allt är bra men inte fått något svar men nu ser jag att det är bra. Kram

Anna-Lena

17 januari 2015 19:17

Ja, som du säger; vi är i full gång! :)

Och på grund av det har jag nog missat ditt sms, sorry...!

Kraam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu bestämt mig för att lägga ner bloggen...      Jag har bloggat lite drygt ett par år nu om våra hundar och vår hundträning och det har varit jätteroligt men jag känner att tiden inte räcker till riktigt... Vill inte att bloggandet ska...

... ja, nu faller mörkret snabbt på kvällarna - eller snarare på eftermiddagen skulle jag vilja säga...      Värre ska det ju bli så det är bäst att njuta av de få timmars dagsljus som fortfarande finns.   Men visst blir det lite besvärligare...

... lite har skrivits här...      Men det är kanske just därför... Det händer så mycket hela tiden så det blir inte mycket tid över för att skriva. Men jag tänkte faktiskt att det skulle bli ändring på det från och med nu!   Först och främst ...

... av Sotis.   Sotis var min mammas katt som idag - 15 år gammal -  fick somna in.     Fina, söta Sotis...           Trots att det är ett svårt beslut att ta, tycker jag att man som djurägare är skyldig sitt husdjur att låta den få de...

... som Sickan sa....      Eller rättare sagt - VI har en plan!   Efter kvällens lydnadspass har vi faktiskt lagt upp en träningsplan, framför allt för Indra.   All lydnadsträning är färskvara och när det gäller Indra har vi sett det extr...