... utan inbördes ordning - är ju det härligaste som finns!   

En del har hänt här senaste veckan:

Förra helgen tränade vi apportering med Indra och Essie och där fanns en hel del övrigt att önska om man säger så...

Så pass faktiskt att vi nu har tagit beslutet att aldrig låta Indra och Essie träna apportering tillsammans mer...    Essies heta apporteringstemperament smittar av sig på Indra och vi vill absolut inte att hon också börjar ljuda...

Lite bilder blev det trots allt:

Essie...

Indra....

Här en bild på Indras syster Troja... Är de lika, eller är de lika...??!!   

Öljersjös Troja...

Trist naturligtvis att Essie är så pass taggad att hon inte kan träna apportering med andra hundar mer, men det finns så mycket annat hon kan göra: Hon är en hejare på att spåra och hon är jätteduktig på lydnad - som hon dessutom numera tycker är riktigt roligt! Här får hon dessutom nytta av sin energi. Det ser riktigt trevligt ut när hon snabb som en vessla utför momenten, svansen som viftar oavbrutet och öron och ögon på skaft!   Nu måste vi finslipa på alla detaljer men tanken är att hon ska startas i elit-klass inom överskådlig framtid.

Bevis på detta fick vi i veckan när vi tränade lydnad tillsammans med Lena och Viggo. Fritt följ måste tränas mycket på och även inkallande med ställande och läggande - det går inte att stanna flera meter efter mattes kommando!! I vår hittills enda start i elitklass nollade hon både rutan och apportering med dirigering men det känns som dessa moment sitter där nu...

Naturligtvis ska hon även i fortsättningen få träna apportering. Hon måste få jobba med det som ger henne välbefinnande - men utan att andra hundar är inblandade...

Vi kommer aldrig att starta i något jaktprov eller working test mer men jag har förlikat mig med den tanken (och känner mig dessutom lättad av detta beslut...). Och Essie bryr sig inte så länge hon ändå får hämta dummies eller vilt...   

I veckan fick vi dessutom fint besök av lilla Liv tillsammans med föräldrarna Jessica och Marcus.

Hundarna tyckte det var mycket märkligt och skumt med en sån här liten människa....  De morrade faktiskt lite men kunde naturligtvis inte låta bli att bli lite nyfikna.   Essie var den som först insåg att - nej - den här lilla människan var inget större hot och Liv gjorde som Essie gjorde - la sig raklång på golvet...!    

Hundar och ungar.....

Till slut kunde inte Indra heller hålla sig.... man är ju tvungen att lukta på såna här söta små figurer....   

Liv var rätt så obekymrad över att ha en hund som "snusade" henne i håret..... Hon var mest intresserad av kameran...    

Igår fick vi återigen fint besök. Denna gång av Pysen, Samanthas ponny!       

Gullig, mysig och snäll ponny som till och med jag vågade pussa på mulen...!!

Tack Pysen för att du gjorde fint där inte gräsklipparen nådde fram....   

Inte varje dag man ser hästar mitt i villa-kvarteren....   

Anna-Lena