... är ett moment som dyker upp i lydnadsklass 3.

Då får man vittringspinnen när man kommer in på planen och ska börja sitt lydnadspass.

Pinnen ska förvaras i nån ficka och plockas fram som näst sista moment.

Då tar tävlingsledaren den med en tång och lägger den ca 10 meter från ekipaget tillsammans med 5 andra pinnar som är helt sterila kan man säga.

Därefter ska hunden på kommando leta rätt på just den pinnen som matte/husse haft i sin ficka.

I elitklass får man den precis innan momentet ska utföras. Man har ca 5 sekunder på sig att skriva sitt startnummer på pinnen sen lämnar man den ifrån sig till tävlingsledaren. Ytterligare en skillnad är att de andra fem pinnarna lägger tävlingsledaren ut med händerna, d v s de luktar också människa.

I ärlighetens namn är ju detta något som egentligen är väldigt enkelt för hunden. Här får de ju använda nosen - deras bästa sinne. Det kluriga i kråksången är att få hunden att förstå vad man egentligen är ute efter.....   

Vi har börjat träna detta med Indra lite smått nu....

Vi har försökt tänka tillbaka hur vi gjorde när vi tränade in detta med Essie... men nej... vi vet faktiskt inte... Bara att börja från början alltså...

Utrustad med klicker, godis och en massa små pinnar satte jag mig på golvet och började att lägga ut en pinne.

Inga problem - Indra sprang ut och hämtade den, jag klickade och därefter blev det godis när hon lämnat av den.

Efter att ha gjort detta några gånger la jag ut två pinnar....

Indra sprang ut och "haffade" första bästa pinne...

Hmmm.... ingen näsa kopplades på.... Ibland blev det rätt pinne men det var mest tur.... Tog hon rätt fick hon godis, tog hon fel nonchalerades det.... Men hon såg inte logiken...

Då gick jag ut i trädgården och gömde pinnen i rabatten. Då var hon tvungen att koppla på näsan för att hitta den och vips....!! Hon fattade!!!   Efter att hon fått hämta pinnen i rabatten några gånger la vi ut den på gräsmattan tillsammans med ett gäng helt oanvända och orörda pinnar. Här är resultatet:

Det här är absolut inte helt befäst ännu... mycket träning återstår... men att Indra nu fattar att näsan måste i backen och att det är EN speciell pinne vi vill att hon ska hämta är ett stort steg framåt...   

När hon fattar till hundar procent vad det är vi är ute efter får vi ju träna på att hon ska sätta sig fot för att leverera den och att tugga på pinnen är absolut förbjudet!

Men vi är en bra bit på väg! Och Indra tycker det är superroligt!!!   

Allt detta får mig osökt att tänka på när vi tränade in detta moment på Essie. Idag är hon riktigt duktig på det och det är ytterst ovanligt att hon hämtar in fel pinne - trots att matte bara har haft den i handen några få sekunder. Och en sak till som är märkligt: Jag håller i en pinne - husse i de andra fem - hur tusan vet Essie att det är just mattes pinne hon ska leta upp och inte någon av de som husse har haft i handen??!!    Och om jag och husse byter plats - hur tusan vet hon då att det är den vittringspinnen som husse har haft i handen hon ska ta....?! Snacka om luktsinne alltså....!

Här kommer en liten film när vi tränade detta med Essie år 2012.

Vi är kanske inte helt rättvisa mot henne men hon fixar ju det över förväntan tycker jag...!

Ha ha....! Lite cirkuskonster på köpet...!!   

Det här är riktigt roligt! Det är så härligt att studera sin hund och se hur de klurar och funderar: "Vad är det egentligen matte och husse vill att jag ska göra...?"

Och en sak till: Efter såna här träningspass sover vovvarna sött ska ni tro! Det är riktigt tröttande för huvudet med såna här träningar   

Anna-Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu bestämt mig för att lägga ner bloggen...      Jag har bloggat lite drygt ett par år nu om våra hundar och vår hundträning och det har varit jätteroligt men jag känner att tiden inte räcker till riktigt... Vill inte att bloggandet ska...

... ja, nu faller mörkret snabbt på kvällarna - eller snarare på eftermiddagen skulle jag vilja säga...      Värre ska det ju bli så det är bäst att njuta av de få timmars dagsljus som fortfarande finns.   Men visst blir det lite besvärligare...

... lite har skrivits här...      Men det är kanske just därför... Det händer så mycket hela tiden så det blir inte mycket tid över för att skriva. Men jag tänkte faktiskt att det skulle bli ändring på det från och med nu!   Först och främst ...

... av Sotis.   Sotis var min mammas katt som idag - 15 år gammal -  fick somna in.     Fina, söta Sotis...           Trots att det är ett svårt beslut att ta, tycker jag att man som djurägare är skyldig sitt husdjur att låta den få de...

... som Sickan sa....      Eller rättare sagt - VI har en plan!   Efter kvällens lydnadspass har vi faktiskt lagt upp en träningsplan, framför allt för Indra.   All lydnadsträning är färskvara och när det gäller Indra har vi sett det extr...