Efter gårdagens fina resultat från Essies sida avbokade vi ju tävlingen idag.

Det kändes lite onödigt att lägga en hel dag på ytterligare en tävling i nybörjarklass i rallylydnad, nu då hon är uppflyttad till fortsättningsklass.

Istället åkte vi till Malin i Karlskrona för apporteringsträning. Detta blev Essies belöning för att hon skötte sig så fint igår. Och detta förstod ju naturligtvis Essie..... inte.... men det känns i alla fall bra för matte att kunna erbjuda henne detta.

Trots allt är det apporterande hundar vi har och vi måste absolut se till att låta hundarna göra det de faktiskt är avlade och födda till att göra.... tycker i alla fall jag...

Jag tror nämligen att man får mycket mer harmoniska och lyckliga hundar om de får utlopp för sina medfödda egenskaper och instinkter. Och dessutom ska man ju ta tillvara på dessa egenskaper.... tycker då jag, som sagt... Just när jag skriver detta känner jag mig präktig värre, jag är ju bara en glad amatör, men jag tror faktiskt att det är så.

Och för övrigt är det ju så förbaskat kul att träna apportering!!   Både för hund och förare!! Och speciellt om det går bra på träningen. Vilket det gjorde idag!

Både Essie och Indra gjorde - enligt min mening - riktigt bra ifrån sig!

Vi tränade på linjetag och markeringar, stoppsignal och dirigeringar.

Essie var först ut. Jag vet att hon har problem med dirigeringar. "Polletten" har inte ramlat ner riktigt ännu.

En dummy bakom henne, en till vänster och en till höger. Först skickades hon bakåt för att ta den dummyn, det gick bra. Men sen.... blandade hon ihop höger och vänster, trots att jag i princip låg som ett streck i luften för att visa åt rätt håll. Essie kan själv - hon behöver ingen matte som talar om för henne vilken dummy hon ska ta!! Till slut så tittade hon i alla fall på vilket håll jag visade och fixade både höger och vänster. Då slutade vi... Man ska sluta när det går som bäst!

Näst på tur Indra. Här blev jag till en början lite nervös...    Vi har varken tränat på stoppsignal eller dirigeringar med henne... Hur skulle detta gå??

Jodå, tackar som frågar, det gick alldeles utmärkt!   

Hon stannade på stoppsignalen, (varför fattar jag inte, men nu gjorde hon det.... ), hon fattade direkt kommandot "UT", hon hämtade vänster och höger apport..., i och för sig fanns bara dummy antingen åt höger eller åt vänster, men banne mig... hon är en naturbegåvning den här hunden!!!   

Lite löjlig var hon i och för sig när hon skulle gå fot, hopp och studs som vanligt men där finns en livslust som gör en grön av avund!   

ALLT detta utfördes under ihållande ösregn! Men hundarna brydde sig inte och vi var utrustade med regnkläder så det var bara att köra på....

Därefter blev det markeringar och linjetag uppe i skogen. Även detta gick riktigt bra för alla hundar, trots dolda nedslag på markeringarna. Man blir helt varm i hjärtat!   

Husse och Indra har varit ute och placerat en dummy....

"Jag ser den..., säg till när du är redo husse, så hämtar jag den.... "

Indra på väg in med dummyn....

Som sagt, ihållande ösregn - men vem bryr sig...?? Inte Indra i alla fall....   

Ungefär däär kände jag att kameran nog inte mådde så bra på att vistas utomhus i regn så några bilder på Essie blev det tyvärr inte. Men måste ändå påpeka att hon var ovanligt lugn idag, inget pipande och inget darrande när hon väntade på att bli kommenderad ut. Jag har faktiskt förlikat mig med tanken på att aldrig kunna tävla eller utöva jakt med Essie på grund av hennes "taggade" attityd. Men idag tändes återigen ett hopp... ! Kanske kanske hon börjar sansa sig.... ?!

Slutligen en underbar bild som jag egentligen "stulit" från Malins blogg.

Labrador retriever i ett nötskal:   

Anna-Lena