Dubbel glädje idag....   

Först och främst så var det en tydlig skillnad på Essies svullnad i morse! Äntligen verkar det som att medicinen gör sitt. Jodå, hon är fortfrande svullen under hakan men inte alls lika mycket. Det går åt rätt håll!

För det andra så har vi varit ute i skogen och spårat idag, jag och Essie.

Det gick såå bra! Hon var så fokuserad, nu vet hon exakt vad det handlar om när spårselen åker fram. Bara jag visar den börjar hon vädra i luften och vill börja jobba. Väl ute i spåret åker näsan ner i backen och idag löste hon sin uppgift med den äran. Enda smolket i bägaren var väl när den förbannade (förlåt uttrycket!) spårlinan hängde upp sig i stubbar och grenar. Essie blev så frustrerad av att det blev tvärstopp att hon försökte bita av linan! När jag berättade det för mina träningskompisar tyckte de det var en sund tanke hos Essie. Det bådar gott, hon vet vad hon ska göra och hon försöker lösa det om det så innebär att hon måste kapa linan! Nu måste jag verkligen köpa en ny vettig lina!

Jag kom på mig själv med att tveka på om hon verkligen följde rätt spår. Spårläggaren hade ju förklarat någorlunda var han gått och jag tyckte inte det verkade som hon spårade rätt, men jodå! Jag måste verkligen börja lita mer på min hund. Här är det hon som leder mig kan man säga.

Alla pinnarna kom med in och idag även slutpinnen!

Hon är en riktig pärla, Essie!

Jag fick uppgiften att lägga ett spår till en av de andra hundarna som var med idag. Hon tävlar i högre klass så spåret skulle vara ca 1200 meter. Okej.... "Är jag inte tillbaka om två timmar så har jag gått vilse, då får ni börja leta efter mig" sa jag på skämt och började min skogspromenad. Och jag vill lova, det var inte utan att jag började bli nervös. Jag gick... och gick.... och gick...! Herregud vad det kan vara tyst i en skog! Och var tusan är våra bilar?? Var är vägen?? Var är civilisationen?? När jag så slutligen såg vårt utgångsläge och våra bilar var lyckan total! Tänk va pinsamt om jag hade behövt ringa och be dem gå skallgång...   

Väl hemma igen gick jag ut i trädgården och tränade linförighet med Indra. Hon är ju för go den här lilla donnan! Jag måste bara försöka få henne att förstå att "fot" innebär inte att man ska "skruva" sig runt mattes ben. (gärna med tassen på mattes fot...)   Nej, nu måste vi ta tag i hennes träning på allvar. Hon vill ingenting annat, hon blir så lycklig när vi tar fram halsband och koppel. Väldigt arbetsvilliga labbar vi har!

Inga bilder från dagens träningar så jag bjuder på lite nostalgi:

Essie,9 veckor, bevakar vår kanin.

Blomsterflickan Essie...   

Samantha har länge velat gå på agilitykurs med Essie. Tyvärr räcker ju tiden inte till för allt. Samantha har sin ridning som hon brinner för, dessutom tar skolarbetet mer och mer tid så vi får väl se hur det blir. Här kommer en liten film när hon tränade slalom med Essie för två år sen:

Fina tjejer!

Jaha, nu var det snart måndag igen!

Imorgon blir det på nytt spårträning och förhoppningsvis även lite lydnadsträning för våra vovvar.

Ha det bra allihop!

Anna-Lena