Söndag kväll...

En hel helg har passerat men någon hundträning har det inte blivit.

Istället har helgen helt ägnats åt Emils stundande flytt.

I går - lördag - var det till att ställa klockan för att köra till Linköping och kolla in hans nya studentlägenhet. Han lyckades, efter idogt letande (och en hel del tur...), få tag på en etta med kök i stadsdelen Ryd. Vi hade med oss tumstock och kamera för att kunna planera möblering. Efter mycket dividerande, mätande och  diskuterande kom vi fram till att sängen nog måste stå i köket....   

Idag bar det iväg igen, då till Ikea. Efter att ha sovit på saken bestämdes det att en bäddsoffa nog var bästa alternativet. Sängen får stå kvar här hemma så han har något att sova i när han kommer hem "på besök".    

Men kan ni förstå hur mycket "pyttel" som måste till för att skapa ett hem, även om det bara är ett rum och kök? Vi fyllde ett helt släp och en hel bil och då är det ändå bara en liten del av allt som behövs....

Fikapaus på väg till Linköping...

Emils blivande hem. Här är han tillsammans med Henke som ställde upp och hämtade nycklarna på fredagen så vi kunde komma och titta i helgen.... Det tackar vi för! 

Hundarna då...?? Jo, de fick stanna hemma hos Anton och har haft det hur bra som helst. Bara slappat och vilat och solat... Promenader också naturligtvis.

Men lite träning har vi hunnit med. På kvällspromenaden tog vi med ett par dummies till ängen. Vi tränade på lite dolda markeringar, dels bakom buskar och dels över stenmurar. Essie hittade naturligtvis ett hål i stenmuren och sprang där men Indra hoppade som en gasell...!  Jag vet egentligen inte vilket som är bäst - Essie tar enklaste vägen, Indra tar närmsta vägen.  Hur som helst hittade de det som skulle hittas och kom in med det.

På hemvägen kastade vi lite dummis runt om dem som de inte fick hämta. Detta var nytt för Indra! Hon for iväg och skulle hämta men efter tillsägning fattade hon att här hämtas inget om inte husse eller matte säger så... Och sen var det bra med det! Hon fattar snabbt Indra!   

Imorgon blir det lydnadsträning på klubben. Snart är det tävling igen!

Anna-Lena

Efter noggrant och moget övervägande har vi nu tagit ett stort beslut:

Vi ska föra träningsdagböcker!

Hundträning då alltså...

Idag invigde vi dem. Lite lydnadsträning hann vi med efter jobbet.

Resultatet var av blandad valör...

Indra hade helt plötsligt fått för sig att man inte behöver sätta sig ner när man gör halt i linförighet...  Vaaa...??! Detta har ju aldrig varit ett problem med henne. Det blev till att pigga upp henne med lite inkallning och annat kul med lite fart i... Och SEN satte hon sig vid halterna!    

Därefter blev det läggande och ställande under marsch. Lååångsamt läggande - men nu har vi bestämt att inte tjata in det mer. Hon stannar direkt, hon lägger sig "bakåt" om än något långsamt. Ingen tia kanske men minst en åtta... Vi slipar på det sen...

Essie fick springa till en kon - med en annan kon ca tio meter till höger - (vis av lärdom, hon sprang ju till fel kon vid senaste tävling..  - ). Idag riktade jag in henne och då var det inga problem. Efter ett par dirigeringar till konen fortsatte vi med att därifrån dirigera henne till höger apport. Det gick så där... Hon envisas med att vilja ta mittapporten. Vi plockade bort den och då gick det bättre. Naturligtvis är inte dirigering till höger och vänster tillräckligt befäst men vi fortsätter att nöta in...

Och efter avslutad träning skrev vi i våra träningsböcker.   

Tanken är att vi då ska kunna gå tillbaka och se vad vi behöver träna på och även vilka framsteg hundarna gör. Framförallt JAG behöver detta, då jag kan deppa ihop fullständigt då Essie inte gör vad hon brukar göra.... är detta i-lands-problem eller...??   

Så här fina är hundarnas dagböcker:

Nja, egentligen är det elev-almanackor... men hundarna är också elever för närvarande....

Efter avslutad träning blev det den obligatoriska fotograferingen:

Usch vad de är trötta på detta.... !! "Matte, sluta nån gång...!!"

Trots att Indra har en stor, fin bia-bädd har hon alltid krupit upp i Essies korg så fort hon fått en chans. Efter mycket "om" och "men" har vi nu hittat en likadan till henne! Hon vill ligga ombonat i en korg med höga kanter där hon kan kura ihop sig riktigt ordentligt.

Detta gör att vi nu har en stor, fin, i princip oanvänd bia-bädd till salu, om någon är intresserad.

Fina, svarta juveler!   

Sov gott allihop!

Anna-Lena

Nu är vi just hemkomna från en weekendsemester på västkusten. Närmare bestämt Falkenberg och Ullared!

Första anhalt i fredags var alltså Falkenberg för att gå på Vallarnas Friluftsteater och titta på revy!

Roligt som vanligt naturligtvis och extra roligt är det att se allt "live"!

Vallarnas Friluftsteater är en  underbar utomhusteater som ligger precis vid Ätran. Där går änderna omkring bland publiken och tigger lite ätbart. För er som inte varit där - åk dit! Åk dit och titta och skratta er bort ett par timmar! Om man nu gillar buskis vill säga. Tack och lov gör hela vår familj det. I år var vi "fullt hus". Alla fyra ungarna var med. Extra roligt naturligtvis!

Vi konstaterade att i år var det tionde gången vi var där och konstaterade också att vi under alla de tidigare nio åren haft en fantastisk tur med vädret. Skulle det bli tionde gången gillt??

Jodå, faktiskt! Trots sena föreställningen som började 19.30 kunde vi sitta i omkring 20 gradig värme och bara njuta (och skratta....   ).

Samantha och Anton fotas tillsammans med "bevbäaen" Dag-Otto.... förlåt, Jojje Jönsson!   

Hundarna var också med naturligtvis. Dock fick de inte följa med på revy....

På lördagen blev det en sväng in i Falkenbergs centrum för lite strosande och shopping.

Här tronar minstingarna...

Här väntas det medan de andra är o shoppar...

När alla var nöjda bar det av mot Ullared. Då var det dax för lunch och eftersom vi införskaffat oss engångsgrillar, korv och korvbröd, saknades bara en rastplats. Detta var vad vi hittade:

Inget konstigt med det! Sitta på en parkering utanför en kyrka och grilla, det gör väl alla, eller....?!

Rolf kämpar på med grillen...

Här har vi "ledighetskomittén" som övervakar så Rolf sköter allt till belåtenhet....   

Och här har vi minstingarna.....

Knähund, eller....?   

Fina Essie. Förmodligen ser hon fram emot att det ska bli någon korv över.....

Tanken var att Essie och Indra skulle vara på ett närliggande hunddagis medan vi shoppade loss inne på Gekås. Essie har varit där ett par gånger innan och det har fungerat bra.

Denna gången blev det helt fel redan från början... Ovädret hängde i luften och man kunde ana att åskan var på inmarsch. Essie är livrädd för åska!

Väl framme på hunddagiset förklarade jag detta för damen där. Jag bad henne ringa oss omedelbart om det blev åska, varpå hon svarade att "det kunde vi vara säkra på, hon ville absolut inte ha några åskrädda hundar hos sig, det kunde ju "smitta av sig" på hennes hundar....." För övrigt utstrålade damen en enorm ovilja mot att ta hand om andras hundar... Orkade knappt hälsa på oss och än mindre på våra hundar... Jag fick en känsla av att hon var extremt uttråkad...

Nåväl, in med Indra i en hundgård. Inga som helst problem, den hunden är ju lycklig var hon än är. Essie är inte det - hon visste precis vad som väntade: "Okej, matte o husse ska lämna mig här, jag ska bli inlåst i hundgård och kommer de över huvud taget tillbaka...?!" Ungefär så såg hon ut.

Damen slog igen dörren till hundgården PANG! Essie började pipa och visade tydligt att där ville hon inte vara!

- Jaha ja, hon är orolig, jag ska hämta något som gör henne mindre orolig, säger damen och försvinner in.

Ut kommer hon med något slagt halsband/koppel som hon vill att jag ska hålla i. Jag tvekar.

-Såja, håll i det nu, jag håller ju i det så då dör vi ju båda två! säger hon.

Jag bara gapar, tar tag i halsbandet, damen trycker på en knapp och vips, så har jag fått en "stöt". Elller stöt var det kanske inte men en vibration. Är kärringen inte klok??!! Ska hon använda den på min hund?? Det var droppen!!

- Samantha, ta ut Indra, jag tar Essie, här ska inte våra hundar vara! Kärringen (ja nån dam var hon definitivt inte...) springer efter oss och tycker att jag är löjlig och att jag ska lyssna på vad hon säger. Aldrig i livet!

In med hundarna i bilen igen - Essie var överlycklig - och full fart mot Gekås. Samantha var rejält upprörd och vansinning på kärringen men glad att hennes mamma tagit ett så bra beslut.

Det slutade med att jag och Roger turades om att shoppa. När den ena shoppade satt den andra ute och fikade... med hundarna bredvid... Kanske inte en optimal lösning men definitivt den bästa för hundarna i rådande situation... Dessutom blev det betydligt billigare: det är inte lika roligt att gå och shoppa själv så det blev snabbtur genom varuhuset!   

Slutet gott, allting gott!

Anna-Lena

Värmen - den (förbannade   ) värmen fortsätter.... Man går ju runt som en zombie på dagarna och bara flåsar. Jag går inte en meter utan min vattenflaska och min - solfjäder - ! Fattar ni vilken bra uppfinning solfjädern är?? Här snackar vi svalka. Fläktar, AC och alla andra moderna uppfinningar är ingenting jämfört med en gammal hederlig solfjäder!

Hundarna är också som små zombier på dagarna. Men - när solen går ner, mörkret börjar falla, då börjar de leva upp igen!

De har hittat en ny favoritsysselsättning: Frisbee....!! Indra börjar bli en hejare på att fånga den i luften...:

Ha ha, hon koncentrerar sig verkligen till max...

Och som sagt... för övrigt går det rätt lugnt till.

Ytterligare en favorlitsysselsättning är Följa John! Också detta en gammal hederlig lek som passar lika bra för människa som för hund:

Essie först med Indra i hasorna....

Slutligen en bild som jag har norpat från senaste numret av Härliga Hund. Visst är det så här ibland:

Jaaa, man ska ju hjälpas åt...   

Ha det bäst önskar en ständigt solfjäderviftande....

... Anna-Lena

Idag var det debut för Indra i lydnadstävling.

Kvällstävlingar i Tingsryd och både Indra och Essie var anmälda.

Kväll och kväll - elitklass samlades redan klockan halv fyra så solen stekte på rätt bra. Men tack och lov fläktade det lite också idag så det var trots allt rätt behagligt.

Det kunde ju startat bättre... Väl på plats upptäckte vi att vi varken hade halsband eller koppel med till hundarna...! Hur korkade får man egentligen vara...?! Vi var måna om att få med kamera, leverpastej och andra helt oväsentliga skitsaker men deras halsband och koppel låg alltså kvar hemma... Då slog det mig - Börjes i Tingsryd - visst måste de ha hundtillbehör. Insåg sen att det var söndag och där förmodligen skulle vara stängt. Turligt nog hade vi klubbkamrater som också skulle tävla och som lånade ut lite grejor till oss. Tack Ari för det! Dock väldigt pinsamt!!

Utöver detta intermezzo startade Indras tävlingsdebut väldigt dramatiskt! Hon blev uppjagad av en annan hund under platsliggningen redan efter några sekunder. Svansen mellan benen och med en stor hund flåsande i hasorna flydde hon....   

Naturligtvis blev det nytt försök - dock utan hunden som for på henne. Men visst var det nervöst! Platsliggning med Indra brukar kännas väldigt tryggt: "Okej, nu har de sagt att jag ska ligga kvar här, så då gör jag det..." Ungefär så, med andra ord - inga som helst problem.

Vid andra försöket blev det dock ett extrakommande innan Indra ville lägga sig igen. Jag, som stod utanför tävlingsplanen såg också att hennes kroppshållning var en helt annan vid andra försöket men hon låg kvar fint under två minuter. Dubbelkommandot orsakade dock ett poängs avdrag.

Nåja, vad gör det!? Denna fantastiska hund skrapade ihop 173 poäng och ett första pris!!! Dessutom en andra plats på pallen!   

Hon var så fantastiskt duktig och ärligt talat vet jag inte riktigt vad domaren gjorde avdrag för!

Det här bådar gott inför framtiden!!

Här pustar husse o Indra ut efter väl genomfört program...

På prispallen.... Totalt startade nio ekipage i lydnadsklass ett, Indra var yngst utav dem som hamnade topp tre, ja faktiskt näst yngst utav alla tävlande.

Efter genomförd tävling kom domaren fram till Roger och berömde hans sätt att hantera Indra. "Ditt sätt att föra hunden kommer att komma till stor nytta i framtiden.." Tack för det herr domare! Då vet vi att vi är på väldigt rätt väg.   

Essie då...??

Nja, här finns en del övrigt att önska.

För att inte vara alltför orättvis mot Essie - träningen inför debuten i elitklass har varit bristfällig. Fram tills idag visste jag inte ens att man inte får föra in ett koppel på tävlingsplanen (detta var ju i och för sig inget problem, eftersom jag inte ens hade ett....) Dessutom får ju hunden i princip inte ens lämna ens sida över huvud taget mellan momenten.

Alla moment satt definitivt inte där de skulle så för ett par dar sen var jag beredd att ställa in vår medverkan.

Men sen tänkte jag över det: Vi är trots allt uppe i elitklass, vi kommer inte längre än så här, vad har vi egentligen att förlora? Det är ju knappast så att vi blir "nedpetade" igen...

Mitt mantra de senaste dagarna har varit "ta det som en träning..., ta det som en träning...., ta det som en träning..."  Men väl på plats är det ju inte så enkelt för mig. Då blir det "nu är det tävling.... nu är det tävling.... nu är det tävling...."    Nerverna utanpå naturligtvis. På väg till Tingsryd frågade Roger mig hur jag mår. Skit! svarade jag.

Ja, då går det ju naturligtvis så också. Nollade två moment, rutan och dirigeringen, fjärrdirigeringen gick inte heller bra och dessutom en hund som började pipa under sittande i grupp och platsliggning!

Domaren tyckte dock att Essie hade stora förutsättningar för fortsatt tävlande! Mycket arbetsvillig! Det var nog mer matte som behövde skärpa till sig. Tydligare och mer bestämd. "Och du får ju inte prata med hunden inför momenten"! Nähä... gjorde jag verkligen det...??  Okej herr domare, då tränar vi på det framöver. Ärligt talat tycker jag det är kanonbra när domaren talar om fördelar och förtjänster, brister och fel. Det tar man med sig inför framtida träning.    Fler såna domare, tack!

Diskussion efter momentet "dirigering med apportering".  Dock inte på grund av mig - jag skulle aldrig ifrågasätta ett domslut men de kom på att det blivit ett tekniskt fel och momentet gjordes om. Till vilken nytta? Inte blev det bättre nästa gång!

Alldeles för långt från konen - och dessutom hade hon bestämt sig för höger apportbock - trots att det var vänster hon skulle hämta...

Jaha, en andra placering blev det till slut... utav tre startande, varav en bröt tävlingen... Vann gjorde Ari Korhonen med Yalla. Det är Yallas halsband Essie har runt halsen...    

Efter avslutat tävlande vankas det naturligtvis leverpastej!!

Indra har verkligen gjort sig förtjänt av sin och faktiskt även Essie som inte hade något val när matte bestämde sig för att ställa upp o tävla utan att ha tillräckligt på fötterna....

Dagens "pokaler" Två fina vaser - eller är det vinkaraffer...??

Anna-Lena

... äsch, skit i den!

Som nån sa till mig härom dagen: Det går snart över, vi bor ju trots allt i Sverige!    

Här hemma går allt lugnt till på dagarna, vi pressar mest sol - men på kvällarna...!  Då är det precis som alla lever upp igen! Lite svalka infinner sig och det känns som man kan andas igen...

Så även hundarna. Träningen förläggs till kvällstid, just när solen är på väg ner men ínnan det hunnit bli mörkt.

Här en bild från när jag har skickat Essie in i rutan från att först ha dirigerat henne till en kon. Från konen är det 25 meter till rutan. Vänster går bra, höger.... går väl också bra... ibland:

Just i detta fallet var det att skicka henne till vänster... Men visst ligger hon fint, mitt i rutan!   

Ibland undrar jag om det är för hundarnas skull eller för vår (husses o mattes) skull som vi  väntar med att träna tills svalkan sätter in. Nåja, hur som helst, det har blivit mycket bad med hundarna i alla fall. Och då gäller det att hålla dem varma efteråt - trots pågående högtryck - . Alltså: på med täcket!

"Matte är LIVRÄDD för vattensvansar!"  Jaaa, det är jag.... frågor på det...??

Här tar hundarna igen sig en stund på stenen i trädgården. OBS! Bilden är arrangerad.... det är ju inte så att de hoppar upp frivilligt och ligger så här....  

Fortsatt trevlig helg på er!

Anna-Lena

Jaha, då var man tillbaka i vardagen igen.

Jag har varit ledig en vecka nu men förhoppningsvis ska jag kunna va ledig lite framöver också.

Roger har också återgått till arbete idag efter tre veckors ledighet.

Men helgen som gått har enbart ägnats åt hundar!

I lördags var vi i Karlskrona för att vara funktionärer på ett Working Test. Jag stod i en skogsdunge och kastade markeringar med dummies.

Roger stod nere vid vattnet och kastade dummisar i havet.

Det här med Working Test tycker jag är en mycket trevlig tävlingsform. Eller tävling och tävling - man tävlar väl mest mot sig själv.

För att bli godkänd i ett Working Test krävs 70 poäng av 100. För att bli uppflyttad till nästa klass krävs 75 poäng av 100 möjliga. Man går runt till olika "stationer" - fem till antalet - i den ordning och takt man känner för.

Indras bror Plexus och hans husse Gunnar var med och "tävlade". De skrapade ihop 73 välförtjänta poäng och husse var mer än nöjd! Duktiga Plexus!

Meningen var att vi skulle sova över i Karlskrona för att träna med våra egna hundar på söndagen men Roger blev lite krasslig så vi valde att åka hem.

Men när söndagen (gårdagen) kom kände jag att jag ville träna med våra hundar i alla fall så det blev till att åter styra kosan mot Karlskona! Ja, vad gör man inte för de här härliga vovvarna!

Väl framme blev det linjetag med både Indra och Essie. Lite överaskade blev de nog av att en minut efter parkering av bilen, få springa iväg och hämta en skata! Det gick trots allt bra och dagen fortsatte på samma sätt.

Linjetag, markeringar (både med och utan skott), uppletande och slutligen vattenapportering hann vi med.

Och nu vill jag bara säga en sak: Fy tusan vilka duktiga hundar vi har!

Indra, lugn och sansad. Ut och gör ett strålande jobb för att sen återigen bli hur cool som helst! Där blev inte många fel, hämtade in det som skulle hämtas in, apporterade en stor, tung gråtrut i vatten utan att tveka eller tappa den eller släppa taget. Hon slet som det djur hon är men hon fixade det!   

Essie, taggad till tusen, som vanligt. Men hon gör ett fantastiskt jobb där ute! Henne kan man lita på, aldrig hon skulle tveka att ta något "obehagligt" vilt eller byta apport! Snabbt ut, snabbt in. Vill helst snabbt ut igen för att hämta mer. Om hon bara kunde sansat sig lite tror jag hon kunde gått hur långt som helst...   

Även Indras och Essies syskon gjorde ett fantastiskt jobb. Vilken arbetsglädje jaktlabradorerna kan visa... Önskar jag hade en bråkdel av deras energi när det gäller jobb....   

Kameran var med men inte en enda bild det blev. Turligt nog mailade Malin lite bilder till mig:

Här kommer Indra med råkan...

... och här med fasanen....

Här kommer hon med den stora, otympliga gråtruten. Det var inte lätt det här, den spretade hej vilt.....

Essie har apporterat en fasan....

... och här en and...

Hundarna tyckte nog det var härligt att avsluta dagens träningspass med vattenapportering. Svalkade säkert underbart i den stekheta sommardagen...!

Jag var så glad när jag styrde hemåt igen och väl hemma bubblade jag nästan över av superlativ när jag skulle beskriva våra hundars utförda arbete för Roger. Såna här dagar lever man länge på!

Slutligen ett par bilder från vår trädgård... Alla som känner oss vet att vi inte är några trädgårdsmänniskor. Vi har försökt att eliminera "risken" så mycket vi kan genom att ha minimalt med rabatter. Men ändå lyckades det här eländet ta fäste i vår tujahäck:

Men familjens egna fotograf, Samantha, lyckas ju hitta det vackra även i en sån här hemsk sak:

Hur som helst är den borta nu! Den föll offer för Rogers obarmhärtiga häcksax!

Vi har i alla fall vår fina palm kvar, som vi på något otroligt sätt har lyckats hålla vid liv. Den blommar inte varje år men när den gör det är den desto finare:

Ikväll har vi tränat lite lydnad med hundarna. Även idag gick de som små klockor. Hoppas detta håller i sig!

Anna-Lena

 LIV!

Jag har en systerdotter som heter Jessica.

Hon har alltid haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

Därför är glädjen desto större när nu Jessica och hennes goe sambo Markus har blivit föräldrar!

En supersöt liten sockertopp har kommit till världen: LIV!

Vi har under vår semester hunnit med en snabb tur till Stockholm för att träffa underverket:

Liv och Emil...

Liv och mamma Jessica....

Sötnos....!!     

Söta Liv.... dagen till ära klädd i rosa - (vilket jag vet att hennes mamma egentligen är lite emot...   )

Nu känns det ännu mer trist att de är bosatta så långt ifrån Skåne. Den här lilla sötnosen vill man ju helst träffa varje dag!   

Vad har då detta med hundar och hundträning att göra..... ??? Inte ett dugg, men trots allt finns det ju annat i livet som är viktigt: Familjen och barnen!

Men lite hundträning har vi hunnit med. Mest lydnad förstås. Just nu kämpar jag på med dirigering för Essie del. Lite hjälp fick jag av Lena som hyggligt nog kom direkt när jag ringde och var förtvivlad för att Essie envisades med att ta apporten som låg i mitten. Hon förklarade hur hon själv lärt in detta moment på Viggo och det verkar ju så enkelt och logiskt när man ser det! Tack Lena!

Indra har äntligen börjat förstå skillnaden på "stå" och "ligg" under marsch. Polletten verkar ha ramlat ner! Nu hoppas vi att hon kommer ihåg det även på tävling.   

Dessutom har det blivit lite bad med hundarna på vår fina hundbadplats. I år har de till och med satt dit en brygga vilket våra hundar uppskattar väldigt mycket! Man kan ju hoppa i plurret från den!   

Samantha och hennes kompis Emelie tyckte det var lika skönt att bada som hundarna...

Vi fick iväg och köpa lite nya badleksaker eftersom bollarna sjönk som stenar... Dummys vill vi inte använda när det bara är lek och bus... De är till för allvaret...   

Emelie tar emot Essie.... 

Väl hemma blev det ännu mer bad. Denna gången i vattenspridaren. Plötsligt hade Samantha fått vattenskräck så det blev på med regncapen...   

Och Samantha måste naturligtvis utmana hundarna ordentligt! Ett hinder med vattenspridaren under monterades. Därefter blev det hopp!!

Indra bekymrar sig inte det minsta för att hoppa rakt i vattenspridaren. Essie var däremot måttligt road och nöjde sig med att springa bredvid...

Skönt med svalka, både för människa och hund. Och sommaren verkar fortsätta.... Härligt!

Nu väntar ett par dagar med träning och vi ska också vara funktionärer på ett Working Test. Ska bli roligt!

Anna-Lena